1-28 skuren vinkelrätt mot dess axel, den andra (bild 61) parallelt dermed. Båda äro öfverdragna med ett tunnt lager af hvitt vax och hafva i midten ett fint hål, hvari en synål kan insättas; denna nål skall upphettas genom en derigenom ledd elektrisk ström och sålunda blifva vår värmekälla. Bild 59 visar hela anordningen af försöket ; B är stapeln, som utvecklar den elektriska strömmen, c och cl två trädkapslar, som innehålla qvicksilfver; den genom kristallskifvan Q insatta synålens öfre ända går genom bottnen af den öfre kapseln c, och dess nedre doppar ned i qvicksilfret i cl. När strömmen går fram från c till cl, upphettas nålen, och vaxet på skifvan smälter. Men på den förra skifvan bildar det smälta vaxet en cirkel (bild 60) och visar sålunda, att värmet der fortplantas lika hastigt i alla rigtningar; på den andra bildar det deremot en ellips (bild 61), hvars längre axel är parallel med kristallens. Kalkspat förhåller sig i detta hänseende som bergkristall; dess ledningsförmåga är större längs den kristallografiska axeln än i en deremot vinkelrät rigtning. I en turmalinkristall eger deremot det motsatta förhållandet rum. Metallen vismut låter med lätthet klyfva sig i en viss rigtning och leder, enligt hvad Svanberg och Matteucci hafva visat, både värme och elektricitet bättre längs klyfningsplanen än vinkelrätt mot dem. Träd erbjuder ett utmärkt exempel på denna olikhet i ledningsförmåga. För många år sedan anställde de la Rive och de Candolle en undersökning öfver denna fråga och funno, på fem olika trädslag som dervid användes, att ledningsförmågan var större längs fibrerna än vinkelrätt mot dem. Den metod, de använde, var just densamma, som Despretz (sid. 121) begagnat för undersökning af metallerna. För några år sedan har jag sjelf undersökt denna fråga medelst den något vidlyftigare apparat, som beskrifves i bihanget till detta kapitel, och dervid funnit, att det — såsom man visserligen redan på förhand kunde förmoda — gifves i trädet tre mot hvarandra vinkelräta rigtningar, längs hvilka lednings-för mågan är olika. Ben första och förnämsta är parallel med trädets fibrer-, den andra vinkelrät båcle mot dem och mot årsringarne; den tredje, utefter hvilken ledningsförmågan är svagast, är vinkelrät mot fibrerna och parallel med, eller rättare tangentiel till årsringarne. Såväl detta förhållande, som de särskilda trädslagens olika ledningsförmåga visas af följande tabell, som innehåller resultaten af mina undersökningar. De nämnda tre riktningarne betecknas der i ordning med I, II, III. På ena sidan af en, 0,3 eng. tum lång, kub af hvarje särskildt trädslag lät jag under