127 klimatets vexlingar oförändrad. Lappen och Hinduen hafva lika varmt blod; och en Engelsman, som reser från den ena polen till den andra, finner sin kropps värmegrad knappast ökad vid annalkandet till eqvatorn eller minskad bland isfälten. Det anförda gäller emedlertid enclast i det fall, att värmetillförseln försiggår småningom, att värmet förbrukas lika hastigt, som det meddelas. Men sker detta meddelande för plötsligt — t. ex. vid beröring mecl en god ledare — för att värmets förvandling till denna oskadliga form af arbete kan ske med tillräcklig skyndsamhet, så skadas ofelbart kroppens väfnader. Mail har i denna den lefvande kroppens förmåga att uthärda liög temperatur ej sällan velat se en yttring af en egendomlig skyddande lifskraft, Nåja — af en sådan bero ju på visst sätt alla förlopp inom den animala organismen. Men det förlopp, som här är i fråga, är i sak alldeles detsamma som isens smältning eller vattnets afdunstning; det är en användning af värmet till inre arbete, i stället för till temperaturhöjning. Allt hitintills hafva vi jemfört olika kroppars värmeledningsförmåga, men en och samma kropp eger stundom i olika rigtningar olika förmåga i detta hänseende. Sådan är till en början händelsen med åtskilliga kristaller. Se här t. ex. en stor bergkristall — en sexsidig pelare, som, om den vore fullständig, skulle bära en likaledes sexsiclig pyramid på hvardera basytan — värmet fortplantar sig lättare längs pelarens axel än i en deremot vinkelrät rigtning. Sénarmont har ådagalagt detta på följande enkla sätt. Här äro två slipade skifvor af kristallen; den ena (bild 60) är Bild 61. Bild 59. Bild 60.