Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
De la Rive och de Candolle hafva påpekat det stora gagn,
som trädets dåliga ledningsförmåga i rigtning utifrån inåt måste
utöfva; det växande trädet skyddas nemligen derigenom för
plötsliga temperaturvexlingar. Men naturen har gått ännu längre
och dessutom skyddat den lefvande organismen genom ett
öfverdrag af ett annat ämne, som leder ännu sämre än trädet sjelft.
Se här en jemförelse mellan ledningsförmågan hos fyra olika
trädslag och deras tillhörande bark; ziffrorna hafva samma
betydelse som i föregående tabell:
Bark Träd (rigtningen II)
o o
Bok.........7 ... . 10,8
Ek..........1 ... . 11,0
Alm.........7 ... . 11,5
Fur.........7 ... . 12,o.
Och slutligen ännu en jemförelse! Medelvärdet af de i
andra kolunmeu af ofvan anförda tabell upptagna tal är i det
närmaste 12. En kub af bergkristall, undersökt på alldeles
samma sätt, gifver talet 90. Men också finnas de starkaste skäl
för den förmodan, att bergkristallens ledningsförmåga är större
än tillochmed åtskilliga metallers.
I allmänhet är de organiska ämnenas ledningsförmåga ringa.
Jag har undersökt, på alldeles sätt som trädslagen och
bergkristall, både lack, läder, vax, lim, guttapercha, kautschuk,
mandel, kokta fårmuskler och råa kalfmuskler, men i intet af
alla dessa fall varsnat något utslag af galvanometernålen.
Emedlertid vill jag här fästa Er uppmärksamhet på ett
förhållande, som vid första påseendet kan tyckas vara en
motsägelse. Här äro två lika stora prismer af vismut och jern; den
ena ändytan af hvardera är öfverdragen med hvitt vax. Jag
ställer dem, med denna ända uppåt, på locket af detta kärl,
som innehåller varmt vatten; värmet fortplantar sig genom
prismerna, och vaxet börjar redan smälta på det ena — nemligen
på det af vismut. Nu har den hvita färgen försvunnit derifrån
helt och hållet, under det vaxet på jernprismat ännu knappast
visat något tecken till smältning. Men huru låter väl detta
resultat förlika sig med uppgiften å sid. 122, att jernets
ledningsförmåga förhåller sig till vismutens som 12 till 2? Det tyckes
ju tvärtom här, som om vismuten ledde bättre. Denna
skenbara ^motsägelse förklaras, om vi kasta en blick på tabellen
sid. 85, 86 öfver kropparnes värmekapaciteter; jernets är nemligen
0,ii38, vismutens 0,0308; det förra kräfver alltså mer än tre
gånger så stort värmebelopp som den sednare för att upphettas
lika många grader. Ehuru således jernet fortplantar atomrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
