130 De la Rive och de Candolle hafva påpekat det stora gagn, som trädets dåliga ledningsförmåga i rigtning utifrån inåt måste utöfva; det växande trädet skyddas nemligen derigenom för plötsliga temperaturvexlingar. Men naturen har gått ännu längre och dessutom skyddat den lefvande organismen genom ett öfverdrag af ett annat ämne, som leder ännu sämre än trädet sjelft. Se här en jemförelse mellan ledningsförmågan hos fyra olika trädslag och deras tillhörande bark; ziffrorna hafva samma betydelse som i föregående tabell: Bark Träd (rigtningen II) o o Bok.........7 ... . 10,8 Ek..........1 ... . 11,0 Alm.........7 ... . 11,5 Fur.........7 ... . 12,o. Och slutligen ännu en jemförelse! Medelvärdet af de i andra kolunmeu af ofvan anförda tabell upptagna tal är i det närmaste 12. En kub af bergkristall, undersökt på alldeles samma sätt, gifver talet 90. Men också finnas de starkaste skäl för den förmodan, att bergkristallens ledningsförmåga är större än tillochmed åtskilliga metallers. I allmänhet är de organiska ämnenas ledningsförmåga ringa. Jag har undersökt, på alldeles sätt som trädslagen och bergkristall, både lack, läder, vax, lim, guttapercha, kautschuk, mandel, kokta fårmuskler och råa kalfmuskler, men i intet af alla dessa fall varsnat något utslag af galvanometernålen. Emedlertid vill jag här fästa Er uppmärksamhet på ett förhållande, som vid första påseendet kan tyckas vara en motsägelse. Här äro två lika stora prismer af vismut och jern; den ena ändytan af hvardera är öfverdragen med hvitt vax. Jag ställer dem, med denna ända uppåt, på locket af detta kärl, som innehåller varmt vatten; värmet fortplantar sig genom prismerna, och vaxet börjar redan smälta på det ena — nemligen på det af vismut. Nu har den hvita färgen försvunnit derifrån helt och hållet, under det vaxet på jernprismat ännu knappast visat något tecken till smältning. Men huru låter väl detta resultat förlika sig med uppgiften å sid. 122, att jernets ledningsförmåga förhåller sig till vismutens som 12 till 2? Det tyckes ju tvärtom här, som om vismuten ledde bättre. Denna skenbara ^motsägelse förklaras, om vi kasta en blick på tabellen sid. 85, 86 öfver kropparnes värmekapaciteter; jernets är nemligen 0,ii38, vismutens 0,0308; det förra kräfver alltså mer än tre gånger så stort värmebelopp som den sednare för att upphettas lika många grader. Ehuru således jernet fortplantar atomrörelsen