Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
135
efter nätet öfver, så att gasströmmen får draga fram genom
dess maskor. Tänder jag nu gasen derofvanför, så bildas en
låga, men den fortplantar sig ej ned till brännaren (bild 63);
I sen ett mörkt, fyra tum högt rum mellan brännaren ocb nätet,
ett rum fyldt med gas, som ej tänder sig, fastän den onekligen
befinner sig i ett mycket kritiskt tillstånd.
Ni finner alltså, att denna metallväf, som genomsläpper
gasen, likväl utestänger lågan. Och hvarföre? Derföre att en
viss värmegrad är nödvändig till gasens antändning; men då
man håller in trådnätet i elden, öfverföres denna ytterst lätta
kropps molekular-rörelse till den vida tyngre metallen.
Härigenom nedsättes betydligt denna rörelses hastighet; ja så mycket,
att den ej är i stånd att åstadkomma antändning på motsatt
sida om metallväfven.
Dessvärre hafva vi nog allesammans hört talas om de
olycksfall, som inträffat genom explosioner i våra
stenkolsgrufvor. Orsaken till dem är som bekant en viss gas, en förening
mellan kol och väte, som utvecklas i stenkolslagren. När denna
blandas mecl en viss mängd luft, exploderar den vid antändning;
dess kol förenar sig med luftens syre till kolsyra, vätet med
syret till vatten. Genom sjelfva explosionens hetta förbrännas
grufarbetarne; men äfven om de ej på detta sätt förlorade
lifvet, skulle de qväfvas efteråt af kolsyran. Den ursprungliga
kolvätegasen kallas af dem "eldgas", kolsyran "qväfgas".
Det var Davy, som iakttog den verkan, I nyss sett ett
metalltrådsnät utöfva på en låga, och derpå grundade
konstruktionen af en lampa, som gjorde det möjligt för grufarbetaren
att föra sitt ljus in i en dylik explosiv atmosfer. Dessförinnan
hade han måst till sin belysning
nöja sig med gnistor ur stål och
flinta, hvilka, efter hvad
erfarenheten visat, icke förmådde
antända "eldgasen".
Davys säkerhetslampa (bild
64) är endast en vanlig
oljelampa, omgifven af en
metalltrådscylinder. Sålänge dess låga
näres af ren luft, brinner den med
vanligt stilla sken; men föres
lampan in i "eldgas", vidgas
lågan och blir mindre klart lysande.
Detta är för grufarbetaren ett
tecken att skynda undan. Sannt
är det visserligen, att elden ej Bild 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
