Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
137
och vid dess öfre ända en annan ab, som kan föras upp och
ned genom en lufttätt slutande packning, så att spetsarne b och
m kunna bringas på hvilket inbördes afstånd som helst. För
närvarande äro de förenade genom en två tum lång platinatråd;
jag låter en svag elektrisk ström från ett enda element gå fram
derigenom, och tråden lyser så matt, att det knappt synes; den
omgifvande luften bortför dess värme. Pumpas nu luften ut,
blir ljuset märkbart starkare. Jag släpper åter in luften —
glöden utsläckes för en liten stund belt och hållet; men sedan
inströmningen upphört, börjar tråden åter lysa helt svagt som
förut. Denna inträdande luftström verkar uppenbarligen på
samma sätt som den, hvilken åstadkommes af tråden sjelf, då
den upphettar luften rundtomkring sig. Om någon ledning är
naturligtvis här alls ej fråga.
Samma verkan erhålles, men i en vida högre grad, om
vätgas användes i stället för luft. Denna vigtiga iakttagelse,
som gjordes af J. Grove, har utgjort sjelfva utgångspunkten
för Magnus’ undersökningar. Recipienten är nu tom, och tråden
nästan hvitglödande. Luft förmår ej mer än nedsätta dess hetta
till mörk rödglödning, men se nu, hvad vätgas kan uträtta.
Insläppes sådan, blir trådens ljus alldeles utsläckt, och det
fortfar att vara så, ännu sedan recipienten blifvit alldeles full
med gas, och inströmningen längesedan upphört. Och likväl är
den elektriska ström, som nu går igenom tråden, starkare än
nyss; den utvecklas nemligen af två element. Jag tar nu tre,
och tråden synes glöda svagt; tar jag fem, blir glöden starkare,
men likväl ännu endast röd. Funnes ej vätgas derinne, skulle
platinan ofelbart uppsmältas af denna ström. Låtom oss försöka
det genom att pumpa ut gasen! De första pumpslagen frambringa
just ingen verkan, men snart börjar förtunningens inflytande
att visa sig; tråden blir hvit och tyckes, särdeles för de mer
aflägsne åskådarne, svälla ut ända till en gåspennas tjocklek.
Nu befinner den sig just vid smältningspunkten; ännu några
slag —- och ljuset slocknar; tråden smälte sönder.
Denna vätgasens kylande inverkan har man i allmänhet
tillskrifvit dess partiklars rörlighet, på grund hvaraf strömmar
kunna vida lättare uppkomma i den än i någon annan gas.
Magnus anser emedlertid, att trådens afkylning härrör af verklig
ledning. För att motverka, om icke alldeles förhindra
uppkomsten af strömmar, ledde han platinatråden längs axeln af ett
mycket trångt glasrör, fyldt med vätgas. Ehuru tråden sålunda
omgafs blott af ett mycket tunnt gaslager, hvari man knappast
kunde tänka sig strömmar i vanlig mening uppkomma, visade
sig detta lager lika mäktigt att utsläcka glöden, som de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
