Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
plåtens och stapelns inbördes ställning, så finnen I lagen om
anfalls- och reflexions-vinkeln bekräftad.
I dessa försök är emedlertid värmet — eller har
åtminstone varit — förenadt med ljus. Men det kan lätt visas, att
lagen gäller äfven för strålar, som utgå från en alldeles mörk
källa. Här är en kopparkula C (bild 73), som upphettats till
Bild 73.
mörk rödglödning; jag doppar den ett ögonblick i vatten,
hvarigenom dess ljus fullständigt utsläckes, men ännu är den varm,
ännu utsänder den strålar. Jag lägger den på denna ljusstake
och ställer derbredvid stapeln P, som bortvänder sin
trattformiga reflektor från C, så att ingen direkt stråle från denna
sistnämnda kan träffa instrumentets yta. Nålen står följaktligen
på noll. Men inställer jag nu min tennskärm MN så, att en
från kulan och dit dragen linie bildar samma vinkel mot
skärmens normal, som en linie från stapeln, hvilken sammanfaller
med reflektorns axel, så återstudsa kulans strålar mot
skärmen, träffa stapeln och sätta galvanometernålen ögonblickligt
i rörelse.
Liksom Ijusstrålarne, framgå äfven värmestrålarne från vår
kula såsom räta linier genom rymden och försvagas dervid efter
samma lag som de förra. Ligger kulan nära intill stapeln,
sänder den nålen upp till 90°; befinner den sig på 4—5 fots
afstånd derifrån, frambringar den knappast någon verkan alls;
dess strålar förspridas nemligen åt alla håll, och endast få af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
