- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
161

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

161

än må vara beskaffad, uppenbart är i hvarje fall, att den måste
vara beroende af sjelfva de dallrande atomernas art; den ena
atomen kan vara trögare i sin rörelse än en annan, och man
kan ej vänta, att en ensam skall kunna åstadkomma så stor
rubbning af den omgifvande ethern, som en hel grupp af dylika,
hvilka äro förenade till ett system; vi hafva med ett ord all
anledning att vänta, det olika kroppar skola, äfven om de
befinna sig vid samma temperatur, inverka i mycket olika grad
på ethern, d. v. s. utstråla olika mycket.

Denna förmodan bekräftas mycket lätt genom försök. Här
är ett tärningformadt kärl C (bild 78), vanligen benämndt
"Leslies kub" efter den
framstående forskare,
som först använde det
vid sina
undersökningar öfver strålande
värme; det är af tenn,
men en dess sida är
öfverdragen med ett
tunnt lager af guld,
en annan med silfver,
en tredje med koppar,
och den fjerde med en
fernissa af husbloss.
Vi fylla kuben med
hett vatten och vända
den ena af dess sidor
efter den andra mot
stapeln, utan att det
ringaste förändra afståndet mellan instrumenten. Ingendera af
de tre första sidorna åstadkommer dervid mer än, på sin höjd,
ett ytterst ringa utslag af galvanometernålen, som deremot
genast går upp till 90°, såsnart stapeln utsättes för inverkan af
den fjerde sidan. Visst är således, att fernissans moleküler,
försatta i dallring af vattnets värme, meddela ojemförligt mera
rörelse åt ethern, än hvad metallernas atomer förmå; att den
förra alltså är en bättre utstrålare än de sednare. Samma
resultat erhålles, om man jemför en thékanna af silfver med en
af stengods, om båda äro fyllda med kokhett vatten, eller en
blank tennbägare med en af glas; i hvardera fallet visar sig
metallkärlet utstråla vida mindre än det andra.

Säkert hafven I ofta hört talas om det inflytande, som
färgen skulle utöfva på strålningsförmågan, och dervid troligen
fått veta åtskilligt, som alls icke bekräftas af erfarenheten. En

Tyndall, Värmet. H

Bild 78.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:54:52 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free