162 sida af denna andra kub är öfverdragen med hvit färg, en annan med karmin, en tredje med lampsot, och den fjerde är obetäckt; jag vänder först den svarta sidan åt stapeln, och galvanometernålen inställer sig dervid på 65°. Kuben kan vridas kring en lodrät axel, och utan att förändra dess afstånd från stapeln, vänder jag nu dess hvita sida mot denna sistnämnda — men nålen pekar oföränderligen på samma gradtal, dermed bevisande, att den hvita ytan utstrålar lika bra som den svarta. Lika litet uppkommer någon förändring, då den röda sidan vändes mot stapeln; först då metallytan vändes ditåt, faller nålen genast och bevisar dermed dess underlägsenhet i strålningsförmåga. Yi kunde göra samma försök med en annan kub, af hvars fyra sidor tre äro täckta med sammet af tre dylika färger, och skulle dervid erhålla alldeles samma resultat. Värme-utstrålningen från våra kläder är alltså oberoende af deras färg; samma är förhållandet med utstrålningen från ett djurs pels. Detta iakttogs redan af Melloni med afseende på de mörka värmestrålarne; vi skola framdeles drifva undersökningen af frågan längre. En naturlig följd af den här ofvan omtalade olikheten är, att en kropp, hvars yta är bättre utstrålare, måste hastigare afkylas. Här äro två kuber, den ena blank, den andra öfverdragen med lampsot; båda fylldes för tre qvarts timme sedan med kokande vatten, och en termometer nedsattes i hvardera. Den i det sednare kärlet visar nu två grader lägre temperatur, än den i det förra. Här äro två andra kärl, det ena blankt, det andra tätt betäckt med flanell, hvilka behandlats på samma sätt — och mecl alldeles samma resultat. Ej sällan söker man hålla en thékanna varm genom ett öfverdrag af ylle; det är emedlertid af det anförda klart, att detta måste vara mycket löst påsatt. Sitter det tätt på, upptager det genom omedelbar beröring thékannans värme, utstrålar det lätt och gör sålunda mera skada än gagn. Jag öfvergår nu till ett högst märkligt förhållande, som står i nära sammanhang med det anförda. I samma mån en kropp har lätt för att meddela sin molekular-rörelse åt den omgifvande ethern, d. v. s. att utstråla, i samma mån har den ock lätt att mottaga sådan rörelse utifrån, lätt för att upptaga eller absorbera strålar. Vi hafva redan jemfört lampsot och hvit färg med metalliska ytor i det förstnämnda afseendet; vi skola nu jemföra deras absorptionsförmåga. Den ena OP (bild 79) af dessa båda tennplåtar är öfverdragen med hvit färg, den andra MN obetäckt ; de äro inbördes förenade medelst en koppartråd ah, och på hvarderas baksida är fastlödd en liten vis-mutstång c. Från dessa sistnämnda gå trådar till en galvanometer