Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•200
derefter torr luft; nålen föll och gick derefter 60° upp på
andra sidan.
Min första tanke vid denna öfverraskande anblick var, att
ångorna kondenserat sig på saltskifvorna och bildat atermana
öfverdrag derpå, samt att den torra luften vid sitt inträde
bortsopat dessa vätskehinnor och sålunda öppnat fri väg för
värme-strålningen. Ett ögonblicks eftertanke visade emedlertid
orimligheten af denna hypotes. För det första afsatte ångan, enligt
hvad den noggrannaste undersökning visade, icke det ringaste
spår till dylikt öfverdrag på skifvorna; för det andra skulle,
äfven om detta varit fallet, den inströmmande luften bestämdt
icke kunnat göra mer än återställt det jemnvigtstillstånd, som
före ångans inträde i profcylindern var rådande; den kunde på
sin höjd hafva bragt nålen ned till 0°, men omöjligen
åstadkommit något utslag åt motsatt håll.
Vi hafva redan för längesedan lärt känna den
värme-ut-veckling, som uppkommer, då luft får inströmma i ett tomrum;
den uppvärmes då genom sin stöt mot recipientens väggar.
Kan det väl nu vara möjligt, att det värme, som sålunda
utvecklas vid luftens inträde i profcylindern, som upptages af
alkohol- eller ether-ångan och af dem utstrålas mot stapeln,
almer än tillräckligt att ersätta den af absorptionen förorsakade
bristen? Det afgörande experimentet är lätt att anställa; går
det verkligen till på detta sätt, måste vi erhålla samma effekt,
om de förut använda värmekällorna tagas alldeles bort. Och
härmed äro vi ledda till undersökning af det nya och vid första
påseendet temligen paradoxa problemet — att bestämma en gas’
eller ångas utstrålning och absorption, då ingen yttre
värme-hälla förefinnes.
Låtom oss således borttaga båda två ur apparaten! Här är
en profcylinder af glas, tillsluten i sin ena ända med en skifva
af samma ämne (ty genom den skall ju intet värme passera),
i den andra med en af bergsalt. Framför den sistnämnda står
stapeln, förbunden med sin galvanometer, hvars nål visar på 0°.
Profcylindern är nu tom; jag låter luft inströmma och fylla
den. Denna luft uppvärmes naturligtvis, och hade dess atomer
någon nämnvärd utstrålningsförmåga, skulle vi nog se det på
galvanometernålen. Ett helt litet utslag förmärkes också der;
nålen visar på 7°.
Men dessa 7° härröra i sjelfva verket icke af luftens
utstrålning. Af hvad då? Jag öppnar den ena ändan af
profcylindern, inlägger deri ett svart papper som ett ringformigt
foder af en fots längd och upprepar försöket. Denna gång blir
utslaget 70° i stället för 7. Orsaken är tydlig: papperet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
