•206 början af dessa undersökningar — att ifrågavarande inflytande kunde lemnas alldeles ur räkningen; att detta var ett grundligt misstag, skall snart visa sig. Vi vilja här använda samma apparat som förut (se titel-taflan), försedd med en profcylinder af messing och tvenne värmekällor, som verka på stapelns motsatta sidor. Upprepas först försöket med torr luft, så rör sig, vid dess inträde i cylindern, nålen knappast det ringaste; på sin höjd kan man upptäcka någon enda grads utslag, om man befinner sig alldeles invid galvanometern, och icke ens detta, om den inströmmande luften är fullkomligt ren. Vi utpumpa åter cylindern och låta vanlig luft, d. v. s. sådan som ej genomgått torkningsrören, inträda deri — nålen rör sig och stadnar slutligen på 48°. Detta gradtal angifver en absorption af 72; så många gånger absorberar alltså den i detta rums luft befintliga vattenångan starkare än luften sjelf. Försöket är, som man ser, alls icke svårt att anställa, men måste emedlertid utföras med största försigtighet. Är torknings-apparaten i någon mån felaktig, kan man arbeta hela månader igenom utan att lyckas erhålla sådan luft, som är nästan absolut neutral i afseende på det strålande värmet; och den aldra ringaste organiska inblandning deri är tillräcklig att göra dess inverkan femtio gånger större än eljest. Nu då vi samlat betydlig erfarenhet i denna väg, äro vi bättre utrustade till dylika undersökningar, än jag sjelf var vid begynnelsen af dessa arbeten. Det resultat, som nyss erhållits, är särskilt för meteorologien af så utomordentlig vigt, att man knappast kan nedlägga för mycken möda på att sätta det i säkerhet för möjliga invändningar. För det första kan det tänkas, att bergsaltet dragit till sig vatten ur luften och kondenserat det på sin yta; samt att det således i sjelfva verket är inflytandet af en saltlösning — ett ganska atermant ämne (sid. 168) —- som vi här uppmätt, i stället för inflytandet af vanlig luft. Betrakten denna bergsaltskifva, som legat någon tid i yttre rummet bredvid ett vattenkärl, men likväl icke i beröring med sjelfva vätskan; den är alldeles våt. Se här en annan dylik, fullkomligt torr och blank; jag andas derpå blott ett enda tag — och genast betäckes dess yta af en fuktig hinna. Det närmast tillhands liggande sätt att besvara detta inkast är naturligtvis att undersöka sjelfva profcylinderns salt-skifvor och se efter, om något spår af fuktighet kan anträffas på dem; det är härvid alldeles nog att hålla sig till den närmast stapeln belägna skifvan, ty värmekällans grannskap skulle