•207 i hvarje fall förhindra bildandet af dylikt öfverdrag på den andra. För att underlätta ifrågavarande undersökning skola vi förändra vår apparat något litet. Hitintills hafva vi haft stapeln och dess båda reflektorer helt och hållet utanför profcylindern; vi införa nu den ena af dessa sednare, nemligen den mot värmekällan C (bild 91) rigtade in i cylindern ah; fylla Bild 91. mellanrummet mellan reflektorn och cylinderns insida med vattenfritt chlorcalcium, fastskrufva locket med saltskifvan der-utanpå, och ställa stapeln P helt nära utanföre. (C' är kompensationskuben, S den modererande skärmen). Det är nu på saltskifvans centrala del, af föga mer än en qvadrattums area, som bela värmestrålningen koncentreras; endast denna del behöfver alltså undersökas. Vi repetera föregående försök och finna liksom förut, att den vanliga, d. v. s. icke torkade luften absorberar omkring sjuttio gånger så starkt som den torkade; under det den förra ännu är qvar i cylindern, skrufva vi af saltskifvan och undersöka den. Äfven om man tager ett förstoringsglas till hjelp, kan intet tecken till öfverdrag upptäckas på dess yta; den är så blank som glas eller bergkristall. Jag tar en torr näsduk på fingret och stryker med den öfver saltytan; den lemnar intet spår efter sig. Måhända skall det dock invändas, att fuktighet kan finnas på saltet, ehuru den ej synes der. Vi skola derför anställa försöket med öppen profcylinder, borttaga båda skifvorna och förmaket, införa både torkad och vanlig luft i det öppna röret, samt jemföra deras verkan. Den cylinder, som skall användas, är 4 fot 3 tum lång; kranen C (bild 92) leder till en med luft fylld kautschuksäck, som lindrigt hoptryckes af en tyngd; vid I) är en annan krän, hvarifrån röret t leder till en luftpump. Mellan C och kautschuksäcken äro våra torkrör insatta, och när kranen öppnas, pressas luften genom dessa helt sakta in i