Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der med fuktighet och drefs derpå ut i det fria mellan källan
C och stapeln. Innan detta skedde, stod galvanometernålen på
0°; men såsnart den mättade luften utströmmade, kom den i
rörelse och stadnade på 5 grader åt köldsidan.
Qvartsbitarne borttogos derefter, och cylindern fylldes med
stycken af chlorcalcium. När luften nu frampressades genom
dessa, beröfvades den sin vattenhalt, och nålen gjorde ett
utslag af 10° åt motsatt håll mot förut. Huru många gånger
försöken än upprepades, blef resultatet ändock alltid detsamma;
den mättade luften visade förhöjd atermansi, den torkade ökad
diatermansi, och genom att rätt afpassa luftströmmarne kunde
jag öka nålens utslag ända till nära 20°.
I nästa kapitel skall ett ytterligare bevis anföras för
vattenångans absorberande förmåga. Vore ämnet ej af så stor vigt,
skulle jag ej hafva dröjt så länge dervid. Af hvilken
utomordentlig betydelse saken är särskilt för meteorologien, skall det
följande visa.
Huru stor är i verkligheten denna absorptions-förmåga,
jemförd med den torra luftens ? Mer än en gång har jag redan
nämnt, att den ånga, som finnes i vår atmosfer, absorberar i
medeltal — ty dess mängd vexlar ju som bekant ej obetydligt
— sjuttio gånger starkare än sjelfva den luft, hvari den
sväfvar. Denna uppgift gifver dock ej ensam för sig en riktig
föreställning om verkliga förhållandet. Vattenångan utgör ju
knappast J procent, knappast af den jordiska atmosferen;
betrakta vi dennas särskilda molekuler, så finnas alltså för
hvarje vattenmolekul vidpass 200 syrgas- och qväfgas-atomer
der närvarande. Men den förra utöfvar ensam för sig en 70
gånger större verkan än alla de sednare tillsammans, och vi
måste deraf sluta, att den i sitt inflytande på etherrörelsen
öfverträffar 70 . 200 eller 14,000 gånger hvarje särskild atom af
de båda enkla gaserna.
I samma mån vattenångan lätt absorberar värme, måste
den ock utstråla sådant, och denna omständighet gör sig
framför allt gällande inom tropikerna. Ur den eqvatoreala oceanen
upplyfter solen ofantliga ångmassor, och der, i vindstillans nejd,
nedstörtar också det genom dessas kondensation bildade regnet
i strömmar. Hittills har man tillskrifvit detta den afkylning,
som åtföljer den uppstigande luftens utvidgning; och
tvifvelsutan är detta äfven en väsentlig orsak. Men sjelfva ångans
utstrålning måste ock utöfva ett betydligt inflytande. Tänkom
oss en pelare af mättad luft, som uppstiger från det tropiska
hafvet; till en början omgifves den af annan luft af alldeles
samma slag; dess ånga strålar ut sitt värme, men dessa strålar
14*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
