•212 träffa endast annan ånga, och denna, som alltid är aterman, är det — efter hvad vi framdeles skola få se — isynnerhet för värmestrålar, som utgått från samma ämne som den sjelf. Sålunda hindras dessa åugmassor till en tid från att afkyla sig och kondenseras. Men uppstigandet fortgår alltjemt, och omsider blir situationen en helt annan; vår luftpelare har uppnått regioner af större tunnhet och mindre ång-rikedom; den befinner sig upplyftad öfver den skyddande skärm, som förut omgaf den, och omedelbart framför den tomma rymden; ut i den strömmar nu dess värme, utan hinder — och utan återvändo. Af den sålunda förorsakade afkylningen beror utan tvifvel i främsta rummet ångans kondensation och förvandling till ösregn. Detsamma gäller ock i hufvudsak om bildandet af stack-moln (cumuli) på våra egna breddgrader. De äro helt enkelt topparne af ångrika luftpelare, som höja sig från jordytan och kondenseras, såsnart de uppnått en viss höjd. Det synliga molnet bildar kapitelet af en osynlig pelare, upplyftadt öfver det skyddande lager af vattenånga, som närmast omgifver jorden. Bergen verka som kondensatorer för det första på grund af sin köld. Denna är åter en verkan af höjden; de resa sig öfver det nyssnämnda lagret, och deras värme utstrålar derföre utan något hinder i rymden. Såsnart solen går ned, visar sig denna värmeförlust genom termometerns hastiga fallande. Detta fall beror ej af någon utstrålning från luften, utan från jorden och från sjelfva qvicksilfver!;ulan. Derföre måste ock skilnaden mellan en termometer, som, behörigen skyddad, angifver sjelfva den omgifvande nattluftens temperatur, och en annan, som får fritt utstråla mot rymden, blifva större uppe på berget än vid dess fot. Uppe på "Grand Plateau" af Montblanc funno Martins och Bravais denna skilnad utgöra öfver 13°, men nere i Chamouny endast 6°. Men bergen verka äfven som kondensatorer på grund deraf, att de böja de fuktiga luftströmmarne uppåt och sålunda föranleda deras afkylning. Dessa mättade luftmassor flyttas upp öfver ånglagrets skyddande skärm och utsättas för samma inflytande, som den nyss betraktade varma uppstigande pelaren. I alla former af sin tillvaro gör sig vattnets utstrålningsförmåga gällande, och det framför allt i en bergstrakt; som ånga utgjuter det sitt värme i rymden och befordrar sålunda kondensationen; som vätska gör det sammaledes och befordrar sålunda tillfrysningen; som snö förhåller det sig på samma sätt och förvandlar sålunda de ytor, som det betäcker, i ännu kraftigare kondensatorer än de eljest skulle vara. Bland alla vattnets egenskaper är denna egendomliga förmåga att meddela vibra-