Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Millimeter: 0,51 1,02 1,78 3,56 6,86
Absorptionsproc.: 94,2 97,2 98,9 99,5 lüO.
För jemförelses skull må blott erinras, att ett vattenlager
af 9,21 millimeters tjocklek genomsläpper, enligt Mellonis uppgift
(sid. 168), 11 procent af värmet från en Argandsk lampa, samt
absorberar alltså endast 89; under det att af den här använda
källans, vätgaslågans, strålning ett vida tunnare lager absorberar
alltsammans, och ett, hvars tjocklek är föga mer än J5 af det
af Melloni använda, absorberar öfver 97 procent.
Af denna vattnets atermansi för strålningen från vattenånga
kunna vi omvändt sluta till samma egenskap hos den sistnämnda
i afseende på strålningen från flytande vatten, och häraf draga
den slutsats, att den nattliga afkylning, som föranleder vattnets
kondensation på jordytan, gifver åt denna sistnämndas
utstrålning just den egenskapen att kunna lätt absorberas af den
fuktiga atmosferen och sålunda hindras från att försprida sig i
rymden.
Låtom oss dröja ett ögonblick vid denna punkt!
Oljbil-dande gas, som innehålles i en profcylinder af 4 fots längd,
absorberar 80 procent af värmet från en mörk källa. Ar
gas-lagrets tjocklek endast 2 tum, uppgår absorptionen likväl till
33 proc.; är den 1 tum, blir den 26 proc., och tillochmed om
det förtunnas till Tlff tum, förmår det ännu upptaga en
märkbar del af strålningen. Låtom oss då undersöka, hvilken
inverkan ett lager af ifrågavarande gas, som omgåfve det fasta
jordklotet på ett litet afstånd ofvanför dess yta, skulle utöfva på
dess temperatur! Gasen är genomskinlig; den skulle alltså ej
hindra solens lysande strålar från att framkomma till jordytan.
Men här skulle detta lysande värme förvandlas till mörkt; af
detta sednare skulle åtminstone 26 procent absorberas af ett
dylikt lager af en enda tums tjocklek och till största delen
återsändas till jorden igen. Så tunnt detta öfverdrag än vore,
skulle det ändock vara tillräckligt att hålla jordytan vid en
nästan qväfvande temperatur.
För några år sedan utgafs ett arbete, utmärkt af en
snillrik och elegant stil, som afsåg att bevisa, det vårt solsystems
aflägsnare planeter äro alldeles obeboeliga. Författaren
tillämpade lagen om de omvända qvadraterna (sid. 159) på dessa
verldskroppar och fann sålunda, att de qvantiteter af ljus och
värme, som de mottogo från solen, voro så ytterst ringa, att
man bestämdt måste förneka möjligheten af menniskors tillvaro
på dessa fjerran belägna klot. Olyckligtvis förbisåg han vid
dessa beräkningar det inflytande, som ett atmosferiskt öfverdrag
kring dessa planeter kunde utöfva, och detta förbiseende gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
