Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•238
belopp. Som man ser, ökas värmegraden långsamt från
spektrums blå fält mot dess röda ända, men i de ultra-röda
strå-larnes trakt bildar kurvan belt tvärt en brant böjd — ett
riktigt Matterhorn af värme — hvarefter den ännu plötsligare
åter sänker sig ned.
Hvad som genast faller i ögonen vid en jemförelse mellan
bilderna 99 och 100, är de mörka värmestrålarnes ofantliga
öfvervigt i det elektriska spektrum. Den förra bilden visar,
att förhållandet mellan solens osynliga och synliga strålning är
ungefär som 2 : 1; den sednare deremot, att i de elektriska
kol-spetsarnes strålning är nämnda förhållande i det närmaste 8:1.
Denna olikhet är lätt förklarlig; solstrålarne måste ju, innan
de framkomma till våra spektral-apparater, genomgå atmosferen,
hvars vattenånga utöfvar en betydande absorption just på deras
mörka värme. Låter man det elektriska ljuset före dess inträde
i prismat genomgå ett vattenlager af tillräcklig tjocklek, så
försätter man det i ungefär samma situation som solljuset vid dess
framkomst till jordytan, och det sållade elektriska ljusets
spektrum företer då också en värmefördelning, mycket liknande den
i bild 99 angifna.
Så brant den i bild 100 tecknade kurvan än nedstiger å
ömse sidor om sin högsta punkt, gör den det likväl, enligt hvad
de noggrannaste undersökningar visat, fullkomligt oafbrutet och
kontinuerligt. Efter hvad J. Herschel funnit, eger samma
förhållande ej rum i solspektrum, åtminstone sådant det bildas af
ett llintglasprisma. Han lät detta spektrum falla på ett mecl
alkohol fuktadt svart papper, och bestämde dess olika trakters
värmestyrka medelst den tid. som åtgick för papperets torkning
på motsvarande ställen; den våta ytan torkade då i fläckar,
som uppenbarligen motsvarade värme-maxima och voro åtskilda
af trakter af mindre värmestyrka. Intet dylikt har jag funnit
hvarken i spektrum af det elektriska ljuset eller i det af en
till starkaste glödning upphettad platinatråd — och detta, fastän
linser och prismer af både flintglas, kronglas och bergsalt
begagnades, ja oaktadt ljusstrålen fick före inträdet i prismat
genomgå absorberande lager af, vare sig, vatten, gaser eller ångor,
hvilka naturligtvis i hög grad minskade dess värmekraft.
Såsom redan är nämndt, kunna strålarne från en mörk
källa aldrig täfla i värmekraft med de mörka strålarne från en
lysande; ingen icke-glödande kropp förmår utsända ether-vågor
af en styrka, jemförlig med dem i det elektriska spektrums
maximi-region. Om vi derföre vilja åstadkomma starka
värme-verkningar medelst mörka strålar, måste vi använda sådana,
som utgå från lysande källor, och frågan blir då den, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
