Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jodlösningen och brännpunkten, hvars plats förut blifvit
noggrannt bestämd, ett kärl med alunlösning för att absorbera det
mörka värmet, och derpå närmade jag ögat långsamt och
försigtigt till brännpunkten. Vid dess ankomst dit visade sig ett
egendomligt fenomen; lampans glödande kolspetsar syntes, svarta
mot en mörkröd bakgrund. Alla deras rörelser kunde följas,
och när de bragtes i beröring med hvarandra, varsnades mellan
spetsarne ett hvitt mellanrum. De syntes upprätta. Deras
mörka färg var uppenbarligen endast relativ; de upptogo
nemligen af det från spegeln xy (bild 101) återkastade ljuset mera,
än de genom sin egen direkta strålning kunde ersätta.
Den använda jodlösningen, hvars tjocklek var 30,5
millimeter, var alltså ej tillräcklig att utestänga allt ljus, och jag
anordnade derför två andra kärl, det ena med väggar af
genomskinligt bergsalt, det andra af glas; det förras vidd var 50,8
millim., det sednares nära 64. Då båda fylldes med jodlösning
och insattes i stället för det förra efter hvarandra i den
elektriska strålens väg, kunde ej, då ögat på samma sätt fördes till
brännpunkten, något tecken till ljus förmärkas.
Jag borttog då alunlösningen och närmade åter ögat till
brännpunkten; hettan var odräglig, men tycktes mer angripa
ögonlocken, än sjelfva näthinnan. I en metallskärm borrades
derför ett hål, något större än pupillen; ögat hölls derbakom
och närmades sålunda åter till samma punkt. De koncentrerade
strålarne inträngde nu genom pupillen, men hvarken förmärktes
något ljusintryck, ej heller angreps näthinnan märkbart af
hettan. Ögat aflägsnades derifrån, och ett stycke svärtad platina
sattes på alldeles samma ställe, der näthinnan nyss befunnit sig;
det upphettades genast till liflig rödglödning *). Äfven med de
aldra känsligaste medel och i fullkomligt mörkt rum lyckades
det ej att erhålla ett spår af fluorescens i den mörka
brännpunkten ; ett säkert bevis, att de genom joden framsläppta
strålarne voro uteslutande ultra-röda. Att en icke obetydlig del af
dem verkligen framtränger till näthinnan, skall emedlertid längre
fram visas.
Det är af det föregående fullt bevisadt, att — hvad man
fordom ej sällan betviflat — mörka värmestrålar kunna
förvandlas till lysande, d. v. s. till strålar af större brytbarhet och
mindre våglängd. Jag vill benämna detta fenomen calorescens i
analogi med den af Stokes upptäckta fluorescensen; benämningen
strål-transmutation, som Challis föreslagit, omfattar båda förloppen.
*) Det torde således ej vara nödigt att åtvarna för upprepandet
af detta högst betänkliga experiment. Ö. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
