Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•248
Yi äro nu i tillfälle att riktigt förklara ett sedan gammalt
bekant försök af Franklin, ur hvilket åtskilliga falska
slutsatser blifvit dragna. Han lade nemligen tygstycken af olika
färger på snön och utsatte dem för solstrålarne. Dessas värme
absorberades i mycket olika grad af de särskilda styckena,
hvilka i mån af sin absorptionsförmåga nedsjönko mer eller
mindre djupt i snön. På grund af dessa försök slöt F., att
mörka färger absorbera bättre än ljusa; och denna slutsats
tyckes allt hitintills hafva antagits för god utan någon
inskränkning. Derest värme-utstrålningen från lysande källor bestode
af endast lysande strålar, skulle vi visserligen helt lätt kunna
af ett ämnes färg slita till dess förmåga att upptaga värme
från sådana källor. Men denna förutsättning är, som vi nu sett,
alldeles ogrundad; den ojemförligt största delen af alla jordiska
källors värme är mörk, och äfven af solens utstrålning bildar
den sistnämnda arten hufvuddelen.
Huru orätt det vore att utan vidare antaga Franklins lag
för allmängiltig, visar bland annat en jemförelse mellan mörkt
jod- och hvitt alun-pulver. Öfverdragas tvenne alldeles lika
kort med hvarsitt af de båda pulvren och hållas en stund nära
en eld, så behöfver man alls icke någon termometer för att finna,
hvilketdera absorberat mest; hålles jodkortets baksida mot
pannan, har man deraf ingen olägenhet, under det det andra
kännes brännande hett. Resultatet blir alldeles detsamma, om man
öfverdrager hvardera af en differential-termometers kulor med
hvardera pulvret och håller ett glödande jernstycke midtemellan
båda; eller förser de båda tennplåtarne i apparaten bild 79 (sid.
163) med dylika öfverdrag och, efter att hafva ställt en
glödande metallkula midtemellan båda, iakttager den utvecklade
termo-elektriska strömmens rigtning; det hvita pulvret
absorberar alltid mer än det mörka, äfven om detta blifvit löst i
kol-svafla och pålagdt jemnt med en pensel, så att det efter
torkning är nästan så svart som sot.
Denna svårighet att upphetta jod medelst strålande värme
beror naturligtvis på dess diatermansi; ether-rörelsen upptages
ej af ämnets atomer. Strör man det i tillräckligt tjockt lager
på en bergsaltskifva och ställer det i en värmestråles väg, så
hindrar det visserligen dennas framträngande, men icke heller
då genom absorption, utan genom upprepad inre reflexion;
värmet återkastas från partiklarnes gränsytor; jodpulvret förhåller
sig i afseende på detsamma på samma sätt som ett hvitt pulver
med afseende på ljuset. Förhållandet är enahanda med vanligt
stångsvafvel; äfven i form af tunna kakor genomsläpper det ej
värmestrålar, men endast på grund af inre reflexion. Att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
