- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
247

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•247

till ånga; en halftumstjock trädpinne brändes tvärt af, och
papper uppflammade med nästan explosiv våldsamhet. Allt detta
är en ytterligare bekräftelse på det förhållande, som framgår
redan af en jemförande blick på bilderna 99 och 100, nemligen
solljusets betydliga halt af lysande värme, i jemförelse med det
elektriska. Trots ett vida mindre totalt värmebelopp, förmå
likväl det elektriska eller Drummond’ska ljusets ultra-röda
strålar att upphetta platina till hvit glödning, under det den högsta
effekt i detta hänseende, som af de mörka solstrålarne kunde
erhållas, var en klar rödglödning. En annan följd af detta
betydliga belopp af lysande värme i solljuset var den stora
olägenheten, att jodlösningen ytterst hastigt uppvärmdes och redan
efter 2—3 sekunder råkade i full kokning.

I föregående försök har svart papper ofta användts,
emedan de osynliga strålarne derpå inverka särdeles kraftigt. Man
har således anledning förmoda, att dessa strålars absorption är
beroende af färgen. Ett rödt pulver är rödt derföre, att
strålar af högre brytbarhet absorberas deraf, men att de röda
återkastas från dess partiklars gränsytor. Detta sistnämnda
förhållande sträcker sig ofta äfven till de ultra-röda strålarne, och
följden deraf blir, att om rödt papper hålles i dessas
brännpunkt, det ofta nog knappast förkolas, under det svart
ögonblickligen fattar eld. Följande tabell angifver olika slags
pappers förhållande i en dylik brännpunkt.

Orange-fårgadt glanspapper .... Endast koladt
Rödt ,, .... Knappast förändradt

Grönt och blått ,, .... Genomborradt i en liten glimman-

de ring

Svart „ .... Genomborradt och genast antändt

Hvitt „ .... Förkoladt, men ej genomborradt

Tunnt postpapper..........Mindre koladt än det föregående

■ Hvitt läskpapper..........Knappast förändradt

Brun makulatur...........Straxt genomborrad; en vackert

glimmande ring utbreder sig åt
alla sidor

Tjockt hvitt sandpapper
Brunt smergelpapper
Matt svart papper....

Genomborradt af en glimmande ring
Genomborradt och genast antändt.

Rödt papper absorberar föl jaktligen nästan alls icke de mörka
strålarne; tillochmed det hvita öfverträffar det i nämnda
hänseende. Ingnider man ett pappersblad med röd qvicksilfverjodid
och håller det i brännpunkten, så erhålles en termograf af
kol-spetsarne, i det den röda färgen gulnar; men denna färgvexling
inträdde, mot min förmodan, temligen långsamt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:54:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free