•247 till ånga; en halftumstjock trädpinne brändes tvärt af, och papper uppflammade med nästan explosiv våldsamhet. Allt detta är en ytterligare bekräftelse på det förhållande, som framgår redan af en jemförande blick på bilderna 99 och 100, nemligen solljusets betydliga halt af lysande värme, i jemförelse med det elektriska. Trots ett vida mindre totalt värmebelopp, förmå likväl det elektriska eller Drummond'ska ljusets ultra-röda strålar att upphetta platina till hvit glödning, under det den högsta effekt i detta hänseende, som af de mörka solstrålarne kunde erhållas, var en klar rödglödning. En annan följd af detta betydliga belopp af lysande värme i solljuset var den stora olägenheten, att jodlösningen ytterst hastigt uppvärmdes och redan efter 2—3 sekunder råkade i full kokning. I föregående försök har svart papper ofta användts, emedan de osynliga strålarne derpå inverka särdeles kraftigt. Man har således anledning förmoda, att dessa strålars absorption är beroende af färgen. Ett rödt pulver är rödt derföre, att strålar af högre brytbarhet absorberas deraf, men att de röda återkastas från dess partiklars gränsytor. Detta sistnämnda förhållande sträcker sig ofta äfven till de ultra-röda strålarne, och följden deraf blir, att om rödt papper hålles i dessas brännpunkt, det ofta nog knappast förkolas, under det svart ögonblickligen fattar eld. Följande tabell angifver olika slags pappers förhållande i en dylik brännpunkt. Orange-fårgadt glanspapper .... Endast koladt Rödt ,, .... Knappast förändradt Grönt och blått ,, .... Genomborradt i en liten glimman- de ring Svart „ .... Genomborradt och genast antändt Hvitt „ .... Förkoladt, men ej genomborradt Tunnt postpapper..........Mindre koladt än det föregående ■ Hvitt läskpapper..........Knappast förändradt Brun makulatur...........Straxt genomborrad; en vackert glimmande ring utbreder sig åt alla sidor Tjockt hvitt sandpapper Brunt smergelpapper Matt svart papper.... Genomborradt af en glimmande ring Genomborradt och genast antändt. Rödt papper absorberar föl jaktligen nästan alls icke de mörka strålarne; tillochmed det hvita öfverträffar det i nämnda hänseende. Ingnider man ett pappersblad med röd qvicksilfverjodid och håller det i brännpunkten, så erhålles en termograf af kol-spetsarne, i det den röda färgen gulnar; men denna färgvexling inträdde, mot min förmodan, temligen långsamt.