257 sätt fritt upphängd termometer gifver den visst icke alltid; dess egen absorptions- och utstrålnings-förmåga kommer med i spelet. På en klar solskensdag blir qvicksilfret varmare än luften, under en klar natt tvärtom. Vi hafva nyss sett, att ett förbi-farande moln kan höja termometerns temperatur 5° på några minuter; det säger sig sjelft, att detta alls icke innebär någon dylik höjning af den omgifvande luftens värmegrad. Åtskilliga andra förhållanden har W. förklarat i sammanhang härmed och beriktigat många gängse villfarelser. Månblindhet tillskrifver han den förkylning, som förorsakas genom värme-utstrålning från ögonen; månljuset uppträder dervid endast som en följd af himmelens klarhet. Att samma ljus förorsakar förruttnelse, som man säger, har ingen annan motsvarighet i verkligheten, än att fuktighet slår sig ned på animaliska ämnen, som äro utlagda i fria luften. Att späda plantor dödas af frost, oaktadt luften i trädgården är några grader öfver fryspunkten, förklaras också lätt af det föregående. En skärm af en spindelväfs tjocklek kunde rädda dem *). W. var den, som först förklarade istillverkningen i Bengalen, der detta ämne aldrig bildas af naturen sjelf. Man gräfver der grunda gropar, som till en del fyllas med halm, och på denna utsättas under klara nätter flata kärl med vatten; detta utstrålar dervid sitt värme, hvilket på grund af halmens ringa ledningsförmåga ej kan ersättas från jorden, och före soluppgången har en iskaka bildat sig i hvarje kärl. Till denna Wells förklaring vill jag emedlertid lägga en anmärkning: det är ej nog, att luften är Klar, den måste ock vara torr. De nätter, säger Barker, äro mest gynsamma för isbildningen, under hvilka föga dagg faller efter midnatt. Blir halmen i groparne våt, måste den utbytas mot torr; Wells anser detta bero af den våta halmens ledningsförmåga. Detta skäl är tvifvelsutan riktigt, men äfven ett annat tillkommer; från den våta halmen skulle vattenånga utvecklas, utbreda sig som en skyddande skärm öfver kärlen och hindra utstrålningen. *) ''Huru ofta har jag ej fordom," säger W. på detta ställe af sin bok, "med den halfva kunskapens öfverlägsenhet smålett åt de medel, trädgårdsmästare bruka använda för att. skydda sina plantor; det tycktes mig alldeles omöjligt, att någonting så obetydligt som en balmmatta kuude hindra dem från att antaga luftens temperatur — hvari jag naturligtvis på den tiden ansåg hela faran ligga. Då jag sedbrmera erfor, att kroppar på jordytan kunna under lugna och klara nätter antaga vida lägre temperatur än luften, insåg jag ock den verkliga grunden till detta, förut af mig såsom alldeles gagnlöst betraktade bruk". Tyndall, Värmet. 17