Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•258
Åtskilliga forskare hafva sedan W:s tid sysselsatt sig med
frågan om den nattliga utstrålningen, men ehuru talrika
faktiska uppgifter blifvit insamlade, har — med undantag af en
vigtig sats af Melloni, som här nedan skall anföras — intet af
betydenhet blifvit tillagdt till sjelfva teorien. Emedlertid vill
jag anföra några iakttagelser af Glaisher; han hängde
termometrar på olika höjder ofvanför ett gräsbevuxet fält och
observerade den afkylning, som egde rum för hvarje. Dennas belopp
blef, då den utstrålning, som iakttogs vid sjelfva grässpetsarne,
betecknas med 1000, följande:
En eng. tum öfver grässpetsarne .... 671
Två ,, „ „ „ .... 570
Tre „ „ „ .... 477
Sex „ „ „ .... 282
En „ fot „ „ .... 129
Två „ „ „ „ .... 86
Fyra,, „ „ „ .... 69
Sex „ ,, ,, „ .... 52.
Man frågar nu belt naturligt efter orsaken till detta
förhållande ; hvarför termometern, som ju utstrålar ganska bra, icke
afkyles lika mycket uppe i fria luften, som nere vid jordytan.
Wells har besvarat äfven denna fråga; instrumentet af kyler den
luft, som närmast omgifver den; denna blir således tyngre och
sjunker ned till jorden, under det annan varmare luft intager
dess plats. Sålunda hindras den högt upphängda termometerns
temperatur från att sjunka så djupt som den nere vid jorden
befintliges, hvilken alltjemt omgifves af ett kallt luftbad. Att
detta förlopp, likasom daggbildningen i allmänhet, förutsätter en
fullkomligt lugn atmosfer, behöfver väl ej erinras.
När en utstrålande kropp är utsatt för en klar himmel,
sträfvar den att hålla ett visst — kort sagdt —- termometriskt
afstånd mellan sin egen och den omgifvande luftens värmegrad.
Detta afstånds storlek beror naturligtvis af kroppens
utstrålningsförmåga, men är deremot, märkvärdigt nog, temligen
oberoende af temperaturen för tillfället. Så t. ex. fann Pouillet,
att en gång i April månad, då lufttemperaturen var + 3,6°,
afkyldes svandun genom utstrålning till - 3,5°; det
termometriska afståndet var alltså 7,i°. Sedermera befanns i Juni
månad, då luftens temperatur var -f 17,75°, svandunets vara + 10,54°;
afståndet var följaktligen 7,21°, eller i det aldra närmaste
detsamma som vid förra tillfället.
Dessa fakta satte Melloni i stånd att göra ett vigtigt
tillägg till Wells teori. Han fann, att en vid jordytan
befintlig glastermometer aldrig afkyldes mer än 2° under en derbred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
