Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Låtom oss bevisa detta genom ett försök! Vi hafva nyss
sett, att natrium-ångans spektrum innehåller en lysande gul
linie. I detta fat är en blandning af alkohol och vatten;
antändes den, är dess låga så ljussvag, att den knappt synes.
Men upplöser man fore antändandet litet koksalt deri, blir
lågan ganska starkt gul. Nu låter jag ett kontinuerligt spektrum
falla på skärmen och insätter derefter i ljusstrålens väg, innan
den inträder i prismat, denna gula, af glödande natrium-ånga
bestående låga. Betrakten I nu spektrum noggrannt, så
vars-nen I i det gula fältet en gråaktig fladdrande strimma, som
åtminstone lemnar en otvifvelaktig antydan om, att den gula
lågan förtager till en del samma färg af spektrum, att den
absorberar just samma slags ljus som sitt eget.
Emedlertid kan fenomenet göras vida tydligare. Jag
ställer i den elektriska strålens väg lågan från en Bunsens
brännare och inför deri medelst en liten platinasked ett stycke
natrium. Detta färgar genast lågan gul, och med detsamma
uppträder en skugga inom spektrums motsvarande fält. Men ännu
har effekten ej nått sin höjdpunkt. Om några ögonblick börjar
natrium att brinna häftigt, och på samma gång sen I ett
alldeles mörkt bredt streck i spektralfältet. Den häftiga
förbränningen varar blott några få sekunder, och efter dess slut
framträder åter den gula färgen med oförminskad glans. Man kan
upprepa försöket huru många gånger som helst och erhåller
alltjemt samma resultat; det gifves knappast inom hela optikens
område ett mera slående experiment.
Men ännu kan ett inkast göras. Spektrums ifrågavarande
gula fält har en viss utsträckning, det innehåller en mängd
strålar af olika brytbarhet; huru kan man då vara viss, att den
här absorberade är just densamma, som den af natrium-ångan
utsända? För att bevisa detta fuktar jag den elektriska
lampans kolspetsar med en lösning af koksalt; då strömmen
derefter framsläppes, visar sig i det gula spektralfältet en lysande
strimma af samma färg, betydligt ljusstarkare än sin omgifning.
Får strålen derefter genomgå natriumlågan på samma sätt som
nyss, så utsläckes just denna strimma.
Jag har nyligen visat Er ett spektrum, som bildades af
strålarne från en blandning af flere salter och bestod af ett
större antal färgade linier, skilda af mörka mellanrum. Om nu
hela denna blandning kunde försättas i glödande gasform och
derpå — likasom natriumlågan i vårt förra försök — ställas i
vägen för en stark ljusstråle, som ensam för sig skulle vid
prismatisk sönderdelning gifva ett kontinuerligt spektrum, skulle
den på grund af absorptionslagen borttaga just samma strålar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
