Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
som dess särskilda beståndsdelar förmå utsända; vi skulle få se
det eljest kontinuerliga spektrum fåradt, ej blott af ett enda
mörkt streck såsom nyss, utan af en hel följd af dylika, hvilka
noggrannt motsvarade den ofvannämnda blandningens lysande
linier.
Och härmed äro vi tillräckligt förberedde att fatta en af
den nyare tidens största vetenskapliga upptäckter. När
solljuset sönderdelas genom ett prisma, visar sig dess spektrum just
sådant som det nyss beskrifna, d. v. s. genomdraget af ytterst
talrika mörka linier. Dessa observerades först af Wollaston,
men undersöktes utförligare af Fraunhofer, efter hvilken de
blifvit uppkallade. Länge nog förmodade man väl, att de
härrörde från någon slags absorption i solen, men ingen kunde
närmare förklara förhållandet. Först då den ofvannämnda
ab-sorptionslagen väl blifvit funnen, och det tillika visat sig
antagligt, att solen är omgifven af en glödande dunstkrets, en
foto-sfer, uppstod helt naturligt den tanken, att de Fraunhoferska
linierna måtte beteckna de luckor i spektrum, som bildats
genom fotosferens absorption, och således motsvara just de lysande
linier, hvilka denna sednare ensam för sig skulle utsända.
Härpå har Kirchhoff grundat sin teori om solens
beskaffenhet. Det inre af denna verldskropp, menar han, består af
ett fast eller flytande klot af utomordentlig ljusstyrka, och dess
strålar skulle följaktligen, om de finge utan hinder framtränga
till vårt prisma, gifva ett kontinuerligt spektrum. Men
desamma måste först genomgå fotosferen, som likt en låga
omgifver centralklotet, och denna gasblandning absorberar dervid vissa
bland dem. Så uppstå de Fraunhoferska linierna, som
visserligen icke äro absolut svarta, men likväl synas så genom
kontrasten mot den omgifvande klarheten. Försvunne detta
centralklot ur solen, och mottoge vi alltså endast fotosferens ljus,
skulle detta vid sönderdelning gifva ett spektrum af färgade
linier, hvilkas platser fullkomligt motsvarade de Fraunhoferska.
Länge nog hade man förmodat, att solen och planeterna
hafva ett gemensamt ursprung, och att derföre äfven samma
ämnen äro i större eller mindre mängd gemensamma för dem
alla. Kunna vi då verkligen upptäcka några jordiska ämnen i
solen? Vi hafva sett, att vissa färgade linier äro
karakteristiska för hvarje metall; att vi kunna, utan att se densamme sjelf,
angifva dess namn vid anblicken af endast dess spektrum.
Linierna äro, så att säga, metallens röst, hvarmed den tillkännager
sin närvaro. Om således några af våra jordiska metaller
förefunnes i fotosferen, skulle de mörka linier, som de frambragte,
sammanfalla precis med de lysande, som metallens ånga sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
