266 b är sotad och rigtas mot solen; medelst en ring och en skruf cc kan instrumentet fästas vid en stång, som ställes stadigt ned i jorden eller ock i snö, i hän-^a delse observationerna anställas uppe på höga berg. För att ytan b må blifva fullkomligt vinkelrät mot solstrålarne, är en rund skifva ee, af samma diameter som aa, fästad vid messingsröret; om cylinderns skugga jemnt betäcker skifvan, är detta naturligtvis ett tecken, att instrumentet är rätt inrigtadt. Observationerna verkställas på följande sätt. Instrumentet rigtas först, icke mot solen, utan mot någon annan klar trakt af himlahvalfvet och får under fem minuter bortstråla sitt värme deråt, hvarefter temperaturfallet t antecknas. Derpå rigtas det mot solen, så att dennas strålar under fem minuter få falla vinkelrätt derpå, hvarefter temperaturens stigning R observeras. Slutligen bortvändes det på samma sätt som förut från solen, och man iakttager åter temperaturens fall t' under de följande fem minuterna. Det kunde måhända tyckas, att endast den medlersta observationen behöfdes; men vi må ej förgäta, att äfven under den tid, den sotade ytan är utsatt för solens direkta inverkan, utstrålar den värme mot rymden; den förhåller sig således ej blott mottagande, och för att bestämma det värme, den verkligen erhåller från solen under de medlersta fem minuterna, måste till temperaturförhöjningen läggas det belopp, den under lika lång tid afgifver. Detta belopp bestämmes i den t1' första och tredje observationen; man tager medeltalet —^— Li mellan de båda funna resultaten, och solens hela inflytande T blir alltså t-\-t' Bild 109. T=R 2 Nu känner man storleken af den yta, hvarpå solstrålarne falla, äfvensom vigten af det i cylindern innehållna qvicksilfret; följaktligen kunna vi uttrycka solens verkan på en viss area genom att angifva, huru många grader den på fem minuter