Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•267
förmår uppvärma en viss vigt qvicksilfver — eller vatten,
hvilken sednare vätska Pouillet i sjelfva verket använde i sitt
instrument.
Observationerna anställdes på olika timmar af dagen, då
solstrålarne uppenbarligen hade att genomtränga atmosferiska
lager af olika tjocklek; från middagstiden, då denna tjocklek
var minst, till kl. 6 om aftonen, då den var som störst. Det
befanns, att solens verkan minskades efter en viss lag, under
det ifrågavarande lagers tjocklek ökades, och ur denna lag kunde
Pouillet sluta, att atmosferens absorption, vid det tillfälle då
solen befinner sig i zenit, utgör -J af dess hela strålning; att
denna absorption företrädesvis gäller de långa värmevågorna,
är klart deraf, att det ju ej är luften sjelf, utan egentligen dess
vattenånga, som åstadkommer den. Betraktar man på cn gång
bela den jordhalfva, som för tillfället är belyst af solen, så
absorberas af dess atmosfer af hela strålningen; vore denna
atmosfer borta, skulle ifrågavarande hemisfer alltså mottaga från
solen nära dubbelt så mycket värme, som nu är händelsen.
Fördelas hela det värmebelopp, som solen under ett helt år
tillsänder jorden, likformigt öfver dennas yta, skulle det vara
tillräckligt att smälta ett deröfver utbredt islager af mer än 100
fots tjocklek.
Med kännedom om denna jordens årliga inkomst kunna vi
ock beräkna solens hela årliga utgift. Tänkom oss en ihålig
sfer, i hvars medelpunkt den strålande verldskroppen befinner
sig och hvars radie är lika med jordens sol-afstånd; den del af
denna sfers yta, som vår planet afskär, förhåller sig till hela
ytan som
1 : 2,300,000,000,
och i samma förhållande står alltså uppenbarligen äfven jordens
lilla andel af solens utstrålning till dennas hela belopp. Också
skulle detta sistnämnda, om det användes till att smälta ett
islager, utbredt öfver hela sol-ytan, uppfräta detta till ett djup
af omkring 2,500 fot på en enda timma; det skulle under lika
lång tid bringa till kokning 2,400 millioner kubikmil fryskallt
vatten. Eller på annat sätt uttryckt: Det värme, som solen
hvarje timma afgifver, är lika med det, som skulle utvecklas
genom förbränning af ett tio fot tjockt stenkolslager, som
om-gåfve hela den oerhörda himlakroppen; för att frambringa det
värmebelopp, som den utsänder under ett helt år, måste alltså
detta kollager hafva ett djup af vidpass halftredje mil.
Och detta slöseri har fortgått under årtusenden, utan att
vi likväl, så långt som menniskors iakttagelser räcka tillbaka,
kunnat upptäcka någon förminskning af solens rikedom. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
