280 blick och söka, genom jemförelse med analoga förlopp, gifva Er ett tydligare begrepp om solens inflytande på lifsprocessen. Vi kunna genom mekaniska medel upplyfta vatten till en betydande höjd, och då detta sedermera faller på grund af tyngdkraften, kan det antaga en mångfald af former och förrätta en mängd olika slags arbeten. Det kan falla i kaskader, uppstiga i vattenkonster, kringsnurra i hvirflar eller flyta rakt fram i en sakta sluttande bädd. Det kan användas till att vrida hjul, lyfta hammare, mala korn, sammanpressa luft i blästrar och nedslå pålar. Men under allt detta skapar vattnet ändock ingen kraft; det endast fördelar och utminuterar den energi, som lyftade det upp till den höjd, hvarifrån det faller. Så ock med ett urverks invecklade rörelse; huru olikartade dess särskilda delars förrättningar än äro, verkställas de dock alla förmedelst den hands energi, som drog upp verket. Så ock med den der lilla Schweiziska fogeln i 1862 års utställning; dallringen af dess lilla artificiela sångorgan, luftvågorna som uppenbarade sig för örat som melodi, fladdrandet af dess små vingar och alla andra rörelser af den nätta automaten — allesammans härrörde de helt enkelt af den kraft, som drog upp den; fogeln gaf ej mera ut än hvad den mottagit. På alldeles samma sätt består den animala verksamheten endast i en fördelning och utminu-tering af den energi, som organismen från solen mottagit ; inom växten försiggår, såsom jag redan sagt, sjelfva upplyftandet eller uppdragandet, och hos djuret framträda, under det kolet, vätet och qväfvet nedfalla till sin ursprungliga nivå, lifvets mångfaldiga yttringar. Men vår jemförelse sträcker sig ännu längre; den form, som vattnets rörelse antager under dess fallande, beror af den apparat, hvarigenom det derunder passerar. Och på samma sätt blir ock den från solen härstammande lefvande kraftens verksamhet en annan alltefter beskaffenheten af de atomer och partiklar, på hvilka den fördelas; molekularkrafterna bestämma formen för solens energi. I det ena fallet ger denna energi upphof till ett kålhufvucl, i det andra, till en ek. På samma sätt ifråga om kolets, vätets och qväfvets förening med syret; sjelfva formen för denna förening bestämmes af den molekular-maskin, medelst hvilken föreningskraften verkar; dess resultat kan den ena gången blifva en menniska, i den andra en gräshoppa. De enkla ämnen, hvaraf våra kroppar ytterst bestå, förefinnas ock inom den oorganiska naturen; det finnes i de animala väfnaderna ingen atom, hvars like ej också kan anträffas i bergen, i hafvet eller i luften. Men äro väl då de krafter,