Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
285
In i denna ånga sända vi nu en stark ljusstråle, en komplex
af ethervågor af inbördes mycket olika både amplituder och
perioder. Hvad skall väl följden blifva? Träffas en molekul af
sådana stötar, att alla dess delar försättas i samma rörelse, då
måste ock molekulen komma att röra sig såsom ett helt, med
hela sin massa; hos dess delar kan ej uppkomma någon sträfvan
att lösgöra sig från hvarandra. Men det har uppenbarligen
sina svårigheter att tänka sig förloppet sådant; atomerna äro
af olika vigt inbördes, ja sannolikt äfven af olika storlek; i
hvarje fall är det sågodtsom säkert, att förhållandet mellan
atomens massa och den yta, den erbjuder åt ethervågornas
verkan, är olika i olika fall. Och om så är, då måste ock
hvarje våg, som går fram öfver molekulen, sträfva att sönderdela
den — att från de tyngre och stadigare beståndsdelarne deraf
bortföra dem, hvilka i förhållande till sin vigt erbjuda en större
motståndsyta. Tänken Er en man stående på ett skeppsdäck;
sålänge både han och fartyget likformigt dela vindens och
vågornas rörelse, förefinnes ingen orsak till deras åtskiljande;
de befinna sig, kemiskt taladt, i inbördes förening. Men en våg,
som slår öfver skeppet, påträffar mindre motstånd hos den
lättare kroppen än hos den tyngre; mannen sköljes följaktligen
öfver bord — och der hafva vi en bild af den kemiska
dekompositionen.
En mycket grof bild visserligen, men fullt tydlig och
äfven bevisande! En logisk slutledning gäller lika väl om de
oändligt små kroppar, hvilka befinna sig långt utanför våra sinnens
förnimmelse, som om dem, hvilka äro för stora att fattas med
händerna. Ethervågornas, atomernas och molekulernas rörelse
är likasåväl af rent mekanisk art, som vindens, hafsvågornas,
skeppens och alla deras innevånares; mekanikens lagar måste
ock gälla likaväl om de förra, som om de sednare. Jag tror
icke, att någon verklig naturforskare i våra dagar vill göra
någon väsentlig skilnad mellan kemiska och mekaniska fenomen.
De skilja sig åt i afseende på storleken af de massor, som äro
med i spelet; men det göra äfven de astronomiska företeelserna
och de, som vi ständigt hafva omkring oss här på jorden.
Framtidens naturvetenskap skall tvifvelsutan särskilt lägga an
på att med mekanikens hjelp bringa reda inom den nu hardt
nära oöfverskådliga mängden af kemiska fakta.
Tanken om en molekulernas söndersprängning genom
ether-vågorna erbjuder sig alltså redan på förhand med logisk
klarhet, ja nödvändighet. Men vid en närmare undersökning af
sjelfva saken påträffa vi ett egendomligt förhållande: just de i
mekaniskt hänseende svagaste vågorna förmå, som vi sett, åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
