Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
286
komma just de största verkningarne; de stora brottsjöarne —
för att vidhålla vår nyss använda bild — uträtta ej så mycket,
som den sakta krusningen af vattenspegeln.
Hvaraf härrör då denna de korta och svaga ethervågornas
förmåga att upplösa kemiska föreningsband? Är den ej en
verkan af deras mekaniska styrka, måste den likasom
synförnimmelsen bero af sjelfva deras periods längd. En enda våg
åstadkommer blott en oändligt ringa verkan på en atom eller en
molekul; för att något märkbart resultat må framkomma, måste
clen lefvande kraften samlas tillhopa, de särskilda vågornas
stötar måste summeras, och detta kräfver, som vi redan förut sett,
en periodernas öfverensstämmelse. En enda luftstöt, som
träffar en tung stämgaffel, förmår ej sätta den i rörelse och
åstadkommer derför ej heller något ljud, men en serie af dylika
stötar, hvilka följa hvarandra i samma takt, som gaffeln sjelf
kan vibrera, bringar den i dallring. På samma sätt har man,
enligt min åsigt, att tänka sig ljusets kemiska verkan; både
erfarenhet och teori tyckas gifva vid handen, att sjelfva orsaken
till atomernas lösslitande från hvarandra är just en konsonans
med de kortare ethervågorna.
Yi återvända nu till frågan om det der molnet eller
dimman, som gifvit sjelfva den ursprungliga anledningen till dessa
betraktelser. Det är en gammal erfarenhet, att ljuset
sönderdelar vissa kemiska föreningar; den genomskinliga ethyl- eller
methyl-jodiden t. ex. blir brun och ogenomskinlig i ljuset på
grund af jodens utfällande. Hela fotografien grundar sig ju
för öfrigt på enahanda förhållanden. Men den metod, hvarom
här blir fråga, och som består i att utsätta vissa flyktiga
ämnens ångor för ljusets inverkan, sätter oss i ståncl att ej blott
gifva ifrågavarande försök en särdeles öfverraskande och
anslående form, att ej blott undersöka ljusets eller, rättare sagdt,
den kemiska strålningens inflytande i en särdeles stor
omfattning, utan ock att i våra laboratorier eftergöra vissa förlopp,
som man hitintills endast i naturen kunnat iakttaga. De
ifrågavarande ämnena äro alla af den art, att när deras molekuler
sönderbrytas af ether-rörelsen, de nybildade kropparne äro
jemförelsevis icke flyktiga, och derför utfällas i form af töcken
eller moln på den ljusstråle, som de hafva att tacka för sin
tillvaro.
Den vid dessa försök använda apparaten synes i bild 110.
SS’ är en profcylinder af glas, hvars längd vexlar mellan en
och fem fot, och diameter från två till tre tum; från ändan S
leder röret pp’ till en luftpump. Den andra ändan S’ står i
förbindelse med flaskan F (tecknad i större skala i bild 111),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
