Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296
visst uppgår, såsom förut är nämndt, dessa först bildade
par-tiklars diameter ej ens till någon milliondels tum, och likväl
erfordras till bildande af hvarje sådan hela skaror af molekuler;
helt visst hafva vi således, trots alla nutidens utmärkta
mikroskopiska hjelpmedel, ännu mycket långt qvar till
förverkligandet af den förhoppning, som redan Newton uttalade, att man
en dag skulle lyckas att få se sjelfva molekulerna. Men under
det jag talar, sen I redan denna fina blå färg utveckla sig inom
cylindern och gradvis tilltaga i styrka. Ingen himlens färgton
kan öfverträffa den i renhet, men de partiklar, hvaraf den
frambringas, ligga ännu långt utom våra bästa mikroskopers
synhåll; intet tecken till diskontinuitet kan upptäckas inom
densamma — en sådan skulle uppenbarligen röja dessa individuela
partiklars tillvaro — fullkomligt jemn och oafbruten sträcker
den sig genom cylindern. Till en början är den lika dunkel
som himlen, sedd från de högsta Alpspetsarne och
uppenbarligen af samma orsak, men den blir småningom ljusare, tills
omsider en hvitaktig anstrykning börjar göra sig märkbar deri —
ett tecken till, att partiklarne redan uppnått en viss storlek.
I stället för allyljodid eller butylnitrit kunde man här lika
väl använda amylnitrit, kolsvafla, benzol, benzoë-ether eller
något annat af de ämnen, som innehållas i detta dussintal flaskor,
som I sen framför mig här på bordet; i hvarje fall då den
utfällda materien långsamt öfvergår från molekulärt till ett mera
sammanhängande tillstånd, betecknas denna öfvergång genom
den blå färgens uppträdande. Jag betraktar nu denna färg —
ett blått "moln" är onekligen en mindre lämplig benämning på
densamma, emedan dess byggnad och egenskaper äro
fullkomligt olika de vanliga molnens — genom ett Nicols prisma,
hvaraf jag önskade att kunna sätta ett exemplar i handen på
enhvar af Er; här är såtillsägandes ett stycke himmel, ännu
fullkomligare än himlen sjelf. Ty blickar man här vinkelrätt
mot den elektriska ljusstrålen, liksom vi nyss tänkte oss se
mot himlen i vinkelrät rigtning mot solstrålarne, erhålles ej
blott en partiel, utan en fullkomlig polarisation; vid en
ställning af prismat framkommer det blå ljuset obehindradt till
ögat, vid en annan afstänges det helt och hållet, och
profcylindern tyckes då i optiskt hänseende alldeles tom. Man kan
lämpligen ställa bakom densamma en svart yta, för att ögat ej
må förvillas af annat ljus; då prismat derefter hålles i den
sistnämnda ställningen, synes denna svarta yta utan ringaste
afbrott, ty partiklarne inom röret äro sjelfva osynliga, och det
ljus, som från dem utsändes, blir alldeles släckt. Vore himlens
ljus lika fullständigt polariseradt, skulle vi, vid samma ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
