297 af prismat, ej se fästets milda glans, utan endast rymdens svarta mörker. Af det jag nyss anfört beträffande Nicols-prismats verkan på polariserad! ljus, kunna vi nu medelst detsamma ganska lätt bestämma ifrågavarande blå ljus' vibrationsrigtning. Antagom en linie dragen från en punkt hvilkensomhelst af cylindern vinkelrätt mot dess axel och således äfven mot den från lampan infallande ljusstrålen; de etherpartiklar, som föra ljuset längs denna linie, vibrera i en både mot densamma och mot cylinder-axeln vinkelrät rigtning. Och om huru många sådana linier som helst dragas på samma sätt från cylindern, likasom ekrarne i ett hjul, så vibrera etherpartiklarne efter samma lag längs dem allesammans; om hela systemet skäres af ett mot cylinder-axeln vinkelrätt plan, äro samtliga ethervibrationerna parallela med detta. Eller föreställen Er en cirkel uppritad rundtomkring och på ytan af profcylindern, samt åtskilliga snören fästade vid olika punkter af denna cirkel; sträckas de alla vinkelrätt mot cylinder-axeln och försättas i vågformig rörelse genom stötar, som rigtas vinkelrätt både mot dem och mot axeln, så gifva deras partiklars rörelser en tydlig bild af etherns. Vårt aktiniska moln är alltså i början af sin tillvaro en verklig polarisations-apparat, och mellan detsamma och det Ni-cols prisma, som jag här håller i handen, kunna de vanliga polarisations-fenomenen frambringas. Hålles t. ex. en selenit-skifva mellan båda, erhålles det välbekanta, af ifrågavarande teori förklarade, färgspelet; skifvan visar sig i en, af dess tjocklek beroende färg. Är den jemntjock, företer den blott en enda färg; är den kilformigt afslipad mot sin ena kant, förete sig lysande färgband, parallela med den; och är den slutligen cirkelrund, tunnast i medelpunkten och småningom tilltagande i tjocklek mot periferien, erhålla vi, i stället för parallela band, ett system af koncentriska färgringar. Ifrågavarande färger äro starkast, om man ser genom skifvan vinkelrätt mot cylindern. Och alldeles samma företeelser uppträda, om vi se mot den blå himlen, i stället för mot det aktiniska molnet, i en mot solstrålarne vinkelrät rigtning. Hittills hafva vi belyst vårt moln med vanligt ljus och funnit den del af detta ljus, som återkastas åt sidorna fullkomligt polariserad. Men nu vilja vi undersöka, hvilken följden blir, om redan sjelfva det från lampan i cylindern inträdande ljuset är af nämnda art, Mellan båda instrumenten sätter jag derför ett Nicols prisma, som fullständigt polariserar den elektriska strålen och det så, att det i cylindern inträdande ljusets vibrationsplan blir lodrätt, Huru kommer nu molnet