299 <let vinkelrätt utsända ljuset ej längre är polariseradt, fortfar alltså molnet att reflektera sådant i sned rigtning. Maximipo-larisationens rigtning ändrar sig följaktligen med molnets textur. Den olikhet, jag flere gånger påpekat, mellan vårt aktiniska moln i början af dess tillvaro och atmosferens skyar kan rätt tydligt åskådliggöras genom ett experiment; vi skola nemligen bilda ett moln af det sednare slaget inuti ett af det förra och sålunda eftergöra ett på himlahvalfvet ganska vanligt fenomen. Jag insläpper i cylindern först ånga af allyljodid till atmosfers tryck och fyller den derefter med luft, som fått genomgå chlorvätesyra; då den elektriska strålen under en tid fått verka på denna blandning, uppträder vår välbekanta blå färg. Man kan nu kondensera vattenånga inom cylindern och sålunda bilda en vanlig sky; för detta ändamål öppnar jag en förbindelse mellan denna cylinder och ett lufttomt kärl, hvars rymd är omkring en tredjedel af den förres. Blandningen af ånga och luft strömmar genast häftigt ut i det tomma kärlet, och på grund af den genom förtunningen uppkomna afkylningen kondenseras ögonblickligen ångan inom cylindern, samt bildar ett vanligt moln af samma art som dem, vi se sväfva uppe i luften. Men den obetydliga värmeförlust, som uppkommit genom förtunningen, godtgöres hastigt nog åter; under det vi ännu betrakta den nybildade skyn, upplöser den sig snart, och den blå färgen framträder ånyo — liksom ett hvitt fjädermoln på himlahvalfvet synes smälta bort i den omgifvande azuren. Sjelfva seendet af ett föremål beror uppenbarligen af en olikartad inverkan på olika delar af ögats näthinna; föremålet särskiljes från sin närmaste omgifning genom sitt, i jemförelse med dennas, starkare eller svagare ljus. Derföre förändras ock föremålets utseende genom förändring af det ljus, som faller vare sig på detsamma sjelft eller på omgifningen. Tänkom oss t. ex. några hvita skyar flytande uppe i atmosferen med stora fläckar af blått mellan sig; betrakta vi dem genom ett Nicols prisma, så fördunklas vid en viss ställning af instrumentet den blå bakgrunden, på grund af sin polarisation, under det skyns eget hvita ljus, som är opolariseradt, ej kan på detta sätt minskas eller släckas. Om vid solnedgången en rödaktig sky sväfvar, såsom det ofta händer, just i maximi-polarisationens trakt, ser man den genom Nicols-prismat flamma i ett ännu starkare rödt, just i följd af himlagrundens förmörkande. Sistlidne påskafton företedde vid Dartmoor himlen, som nyss blifvit rensad af en snöstorm, en ovanligt vild anblick; rundtomkring horizonten var den af en stålartad glans, under det rödaktiga stack- och fjäder-moln drogo söderut. Försvagades då himlagrundens ljus