Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
302
af solens kemiska strålkraft; att växtverlden, från hvilken den
animala omedelbart eller medelbart hemtar sin näring,
uppbygges af kol, som under nyssnämnda strålars inflytande afsöndras
ur luftens kolsyra; jag har ock nämnt, att de i kemiskt
hänseende ojemförligt, att ej säga uteslutande, verksamma strålarne
äro just de mest brytbara, de som bilda spektrums blå och
violetta del, eller tilloehmed vid den prismatiska
sönderdelningen falla utanför denna ända af det synliga spektrum. De
särskilda strålarnes kemiska värde är utomordentligt olika; de
skilja sig i detta hänseende från hvarandra fullt likaså mycket,
som ett lands guldmynt skiljer sig i värde från dess kopparmynt.
Nåväl — det är just solens guld, som himlen låter nedströmma
på jorden. Genom observationer, anställda i Kew, har Roscoe *)
visat, att det af korta ethervågor bestående himlaljuset har ett
större kemiskt värde, än sjelfva det direkta ljuset från solen,
då dess höjd öfver horizonten är 42°. Och kan än härvid den
anmärkning göras, att de ämnen, hvilka han utsatte för ljusets
inflytande, äro särskilt känsliga för detsamma, samt att de
strålar, som företrädesvis verka inom växtverlden, möjligen ej äro
desamma, som verkat på ifrågavarande ämnen, håller jag det
likväl för mycket sannolikt, att då en gång frågan blifvit genom
fullt noggranna iakttagelser utredd, himlaljusets betydelse för
det organiska lifvet på jorden ej skall visa sig mycket ringare
än det af Roscoe angifna.
*) Proceedings of the Royal Institution, vol. IV s. 657.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
