Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 torsten fogel qvist
konsekvens Män förstår dem, som klandra
Montaigne for hallningslöshet. Men denna
hållningslös-het bottnar i den djupa känslan av alltings relativitet
och den är blott tvillingbror till en tolerans, en
mild mänsklighet i omdömet, som adlar Montaignes
livssyn till utsökt levnadskonst.
Denne hållningslöse epikuré är för övrigt i grund
och botten stoiker. Montaigne har upptäckt den
punkt, där stoicism och epikureism mötas. Han vet, att
man direkt från Stoa poikilä kommer ut i Epikuros’
trädgård. Vad betyder det, om den ene sätter
dygden som det högsta goda och den andre njutningen,
när stoikerns dygd och epikuréns njutning
sammanfalla och stoikerns apatia, hans frihet från
affekter, innebär precis samma sinnesstämning som
epikuréns ataraxia, hans sinneslugn, och när vägen
till denna sinnesförfattning går genom ett
naturenligt levnadssätt och reducerade behov. En sådan
sinnesförfattning måste man ha rätt att kalla lust,
ja, varför inte vällust. »Vad nu än filosoferna: må
säga, är till och med i dygden vällusten det
yttersta målet för vår diktan och traktan. Det är mig
ett sant nöje att låta detta ord, som är dem så
motbjudande, genljuda i deras öron», skriver
Montaigne. Men det är den stora skillnaden mellan;
Montaignes och vällustingarnas vällust att den förra är
ett barn av omdöme, måttfullhet och begränsad
pretention. Bland stoikerna är det den tröge och
stillöse Seneca, som mest påverkat Montaigne, icke
Marcus Aurelius. Och dock gränsar själstillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
