Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
humanistisk triptyk
89
Montaigne på ena sidan till den tankevärld, som
blickar oss till mötes ur den romerske
kejsar-filosofens självbetraktelser. Det finns dock en
bestämd olikhet Marcus Aurelius uppträder som
själasörjare, han ger råd, genomandade av religjion och
moraliskt ädelmod. Montaigne är rädd för
godheten på piedestal. »Bakom står Hin onde och
hostar smått», för att tala med Fröding.
Mon-taignes religion är konventionell och hans moral
naturalism. Han avstår från att uppbygga och
predika och gör oss i stället delaktiga av sin
iakttagelse och erfarenhet. Det är hans sätt att
uppfostra. Den asketism på gränsen till kallsinnighet
och självplågeri, varmed Marcus Aurelius sökte
härda sin själ, är Montaigne främmande. Han
fruktar att människonaturen icke tål en sådan
ansträngning, utan att människan hemfaller till fariseisk
egen-rättfärdighet. Men det finns hos båda en stoisk
fattning, en ärlig och hänsynslös lust att
reducera allt till dess enkla och naturliga beståndsdelar,
ett manligt hävdande av den fria människans
oberoende under ödets växlingar. Denna
oavhängighetskänsla drev dem båda till den mänskliga
frihetens yttersta gräns, där människan är suverän
över sitt eget liv och kan rycka det loss ur ödets
grepp, om det blir alltför kränkande och
närgånget. Båda ha presterat ett övertygande försvar
för självmordets berättigande.
På andra sidan gränsar tänkesättet Montaigne
till tänkesättet Spinoza. Båda äro religiöst hängivna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
