Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
humanistisk triptyk
105
III.
Gulliver-Swift.
Jonathan Swift, domprosten i S : t Patrick i
Dublin, den engelska litteraturens främste satiriker
och en av världslitteraturens mörkaste misantroper,
hörde till dem, som få sin storhet i utbyte mot
sin lycka. Hans liv är en enda kamp mot tragiska
omständigheter. »Han gav mig en hunds
uppfostran», heter det lakoniskt om farbrodern, som tog
sig an den hjälplöse unge pojken. Taine har i
Histoire de la littérature anglaise inlett sin essä
om Swift med en ironisk redogörelse för den
misslyckade debuten. Det är år 1685 i
Dublinuniversitetets stora hörsal. Professorerna äro
sysselsatta med en rådplägning rörande proven för
studentexamen. En fattig skolyngling med hårda blå
ögon, besynnerlig och bortkommen, faderlös och
vänlös, hänvisad till det usla underhåll, som en
farbroderlig välgörare består honom, har redan en
gång blivit underkänd på grund av klena insikter
i logik och lämnar för andra gången in sin ansökan
fortfarande utan att ha värdigats befatta sig med
logiken. Huvudledaren av examen sätter under hans
näsa några respektabla folianter. Det är
Smegle-sius, Kechermannus, Burgersdicius och allt vad de
nuv heta. Ynglingen vänder några blad och slår
hastigt och lustigt igen luntorna. Inspektor tar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
