Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsnorna som åsnorna anse för högmod». Där har
man typen Swift hel. Han är dolk och eld, men
en eld som brinner med kall låga.
För samtid och kanske ännu mer för eftervärld
är Swifts namn knutet till de fantastiska
reseberättelser, som han vid sextio års ålder och med
en mogen och missräknad mans bittra och rika
erfarenhet utgav under namn av Gullivers resor.
Han kände då redan samma åder av galenskap,
som fördystrade den ljuslockige Apollosonen
Tegnérs liv. Och han hade stunder av livsleda och
människoförakt, då han som denne blev svart om
mun. En dag då han får se ett vissnande träd
säger han: »Som detta skall jag dö först i toppen.»
Och vad värre var, han kände sig som den enda
stämman och målsmannen för en förtrampad, fattig
och föraktad pariasnation, vars talan han förde
med en hänsynslöshet, som flera gånger äventyrade
hans personliga frihet. Det var han, som redan i
sina berömda Klädeshandlarens brev, denna
gnistrande satir mot det irländska folkets utsugning,
tillropade sina landsmän: »Bränn allt engelskt utom
de engelska kolen!» Det var han som i en hemsk
satir över den irländska fattigdomen på blodig ironi
framkastade det projektet, att årligen ett visst antal
fattiga irländska barn måtte få slaktas för att andra
fattiga söner och döttrar av den gröna ön skulle
kunna få ett ordentligt mål mat. Och det värsta av
allt: Swift kände sig efter en längre politisk séjour
i London, varunder han njöt maktens sötma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
