Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANISTISKT ïkîPTYK îôg
genomskådade det offentliga livets korruption, dömd
till en evig landsförvisning på denna ö, som hade
så litet att bjuda hans rika ande av
bildningsintressen och verksamhetsmöjligheter.
I denna tragedi betydde det föga att Gullivers
resor blev en enorm succé för sin författare, att
dan på ett bräde såldes i elvatusen exemplar, ett
på den tiden osedvanligt antal, och att författaren,
som vid utgivningen befann sig i England, vid
återkomsten till sin hemö mottogs med
klockringning, glädjeeldar och processioner. För den
förgrämde Swift var detta blott en förgänglig balsam
på oläkliga sår.
Det är en hel serie av personliga olyckor och
lidanden som färgar Gullivers resor med en svart
bottenfärg. Men Gullivers resor äro inte blott ett
slags fantastiska memoarer, skrivna i sagans och
anspelningens form. De innehålla också en livssyn.
Viktor Rydberg säger i sin porträttstudie över
kejsar Tiberius att »en släng av människoförakt är
vanlig hos små själar — är deras omedvetna
självspegling, men människoföraktet för att vara
grundligt förutsätter ett skaplynne av djup». Dessa ord
kunde vara skrivna om Jonathan Swift. Den
grundliga misantropi som talar ur Gullivers resor är
sprungen ur en jämförelse, en jämförelse mellan
människan sådan hon lever i sin egen ömsom
småaktiga, ömsom groteska, men alltid skrytsamma och
fariseiska inbillning och människan som den varelse
hon är i verkligheten. Och när man upptäcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
