Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och världen. Uppfattningen av mänskligheten som
en samling slutna och avgränsade jag, försjunkna
i sig själva eller bekrigande varandra, är en felsyn,
från vilken vi måste befria oss. Den gamla
människans, förkrigsmänniskans, skötesynd var
hennes egocentricitet. Det första budet i den nya
människans, efterkrigsmänniskans, katekes är
solidaritet. Till en rätt utövning av den dygd, som
åstadkommer detta högsta goda, kan människan
icke nå, om hon icke först inser tillfälligheten och
betydelselösheten av sin egen individualitet. Se vi
oss själva under tidens perspektiv framåt och bakåt,
så falla vi sönder. Vi äro, för att tala med Wells,
fördelade på två föräldrar, fyra far- och
morföräldrar och så vidare och så vidare. Vår födelse
är en tillfällig ackumulation och konglomeration av
krafter, som finnas i släktets stora reservoar, och
vår död är en upplösning av konglomeratet.
Krafterna skola i sinom tid frånspännas varandra och
förspridas och vi skola återgå i reservoaren som
en krusad våg i havets väldiga vattenbehållare. I
släktets namn leva vi vårt liv och dö vi vår död.
Det är för släktets hälsa och bestånd, styrka och
seger vi äro kallade att kämpa den korta tid vi
existera som vi’n, Släktet är organismen,
individerna blott verktyg, krafter, celler och delar. De
ha varken rätt att pretendera på egen framgång
eller egen odödlighet. Det är släktet som skall
lyckas. Det är släktet som icke får dö. Individerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
