Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2f)2 torsten fogelqvist
Andersen som hans translator. Han skulle en dag
åt en förläggare översätta »Andersens sista sagor».
Vid trettio års ålder sätter Strindberg Andersens
av Carl Larsson illustrerade sagor i sina barns
händer, som frågade honom, om det var sant
allt det där. Han mindes inte sitt svar, men
tillägger typiskt att det var »omkring 1880, då
alla gamla sanningar voro satta under
diskussion». Fyrtio år gammal studerar Strindberg Anr
dersens romaner på tyska och finner dem
orättvist skuggsatta. Han nämner särskilt romanen Bara
en spelman, som han kallar för »en stor saga». Som
femtioåring vistades Strindberg vid danska kusten
och till omväxling med bad och friluftsliv lånar han
och läser Eventyren. Han vill — återigen typiskt
Strindbergskt — se om de »hållit sig». Det var
ju inte mycket som höll sig för denne rolöse
skinn-bytare och om värderare av alla — även sina egna
— värden. Men här bestods provet. »Elddonet
gav ännu gnistor, pilträdet grönskade,
tennsoldaten skyldrade gevär, fastän han varit i
beröring med rännstenen, och detta år 1900, sedan
utilismen och nationalekonomien rullat fram med
sina ångvältar.» »Det var», säger Strindberg, »en
stark karl.»
På politikens fråga, vad den svenske författaren
har den danske att tacka för, svarar han: »Läs
mina enkla sagor av år 1903 och se själv var
jag gått i lära». Han har haft många lärare. Några
av deras namn räknas upp, men han ber i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
