Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ordet af Z. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menniskotanken gick till den store
Anden, ur hvars källor han strömmat
ut, och suckade ljudlöst: Herre, är
jag ej kraft af din kraft och ljus af
ditt ljus? Jag omfattar allt, letar
i himmelen, letar i jorden, drömmer
och skapar, törstar och frågar. Hvarför skall jag
förtära mig sjelf, begrafven i tystnad? Gif mig en
kropp!
Den store Anden svarade: du skall få ordet,
hvarmed jag skapat verlden.
Tanken fick ordet, och ordet blef tankens kropp.
Sammanvuxna gingo de ut att leta och fråga, drömma
och skapa. Men de kommo ej sams. Ordet kunde
ej flyga med tankens snabbhet och omfatta allt;
ordet var bundet af tiden, rummet och elementerna,
hvilka tanken tillintetgjorde. Ordet blef efter och
gick tankens vägar i bön till den store Anden:
Herre, min själ flyger ifrån mig! Stormen
öfverröstar mig, afstånden uppsluka mig, sekunden
utsläcker mig. Gif mig vingar!
Anden svarade: du skall få vingar. Skrif!
Ordet fick en vingpenna och ritade sin bild på
ett papper. Nu kunde det flyga öfver tider och
afstånd; ingen storm kunde öfverrösta det mer. Men
ännu var det endast till hälften frigjordt; ännu kunde
det icke följa tanken kring himmel och jord. Ordet
gick med en ny bön till den store Anden: Herre,
min själ fortfar att flyga ifrån mig! Jag är bunden
vid papper, penna och bläck: papperet brinner, pennan
förslites, bläcket bleknar. Låt mig tala till alla!
Säg som du sade åt den första menniskan: föröka
dig, uppfyll jorden!
Anden svarade: gå till Mainz!
Ordet gick till Mainz och fann Gutenberg
upptagen af att inrista en helgonbild i ett stycke
bokträd. Skrif mig under bilden! bad ordet.
Gutenberg inristade ordet under bilden och
aftryckte båda på papper. Nu var ordet frigjordt från
bläck och penna, men en af dess fötter haltade i
aftrycket. Ordet hade nemligen 27 fötter, med hvilka
det sprang på papperet, några fötter i sender, och
en af dem var nu omaka. Kan du ej bota min halta
fot? frågade ordet.
Gutenberg eftersinnade. Slutligen skar han lös
den halta foten, botade felet och inpassade foten
frisk i ordet. Det var en bra konst, sade ordet.
Nu kan du göra hvar fot för sig och sedan passa
ihop dem.
Gutenberg gjorde små stafvar af bokträdet, en
staf för hvarje af ordets 27 fötter, och passade hop
dem, som skulle höra tillhopa. Sedan svärtade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 14 14:38:30 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/typografi/0003.html
