Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ordet af Z. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem och tryckte af dem på papper. Nu hade
verlden fått de första bokstafvarna, och Gutenbergs konst
blef sedan mycket förbättrad. Ordet förstod hvarför
det blef skickadt till Mainz, nemligen för att föröka
sig och uppfylla jorden.
Gutenberg fick glädjen att se verldens första
tryckta bok, som var en latinsk abcbok, och snart
äfven förtreten att se verldens första tryckfel, som
var spalmorum i stället för psalmorum i Davids
psaltare på latin. Ordet blef ståteligt utsiradt med
färger och guld i de första böckerna, men då ingen bär
sin bruddrägt hela lifvet igenom, nöjde sig ordet
sedan med en svart hvardagskjol af fraktur och
helgdagskjol af antiqva. Bokstafvarna götos sedan af
blymassa, och de tunga handpressarna blefvo snabba
ångpressar. Boktryckarekonsten var en fattig
handtverkaredotter, som blef prinsessa med tiden. År
1642 kom hon till Finland, och nu fira vi hennes
femte guldbröllop.
Ordet blef så mäktigt, när det framträdde i
tryck, att det mången gång sprang förbi tanken.
Det fanns tryckta böcker af idel ord utan tankar,
och poeterne uppfunno rim, som klinga förträffligt
ännu sedan tanken svultit ihjäl. Knappt hade ordet
uppfunnit boken, innan det också uppfann censuren,
som går på jagt efter tankar, der ingen annan hittar
dem. Och för dem, som funno det beqvämast att
ej behöfva tänka alls, uppfann ordet tidningarna,
hvilka dagligen servera färdigt gräddade tankar som
nödbröd åt hungrande.
Ordet gick ut i krig, och det vardt stora
drabbningar både till lands och sjös. Theologer,
vetenskapsmän, kommunalråd och tidningsmän spetsade
hvarandra på bajonetter af ord eller nedsköto
hvarandra med rökfritt krut. När det ena ordet nedsablat
sina motståndare, kom ett annat ord och uppväckte
de döda. Ty så mäktigt än ordet var, måste det
slutligen in i sanningens såll och blef sålladt och
rensadt i frökontrollen, innan det kunde plomberadt
skickas i handeln för efterverlden.
Ordet hade ett getingbo, som kallades
grammatika, och ett upplagsmagasin, som kallades lexikon
eller ordbok, men dess affärskontor voro på tungan,
i skrifpennan eller i tryckpressen. Derifrån kröp
det ut som bevingade myror och var öfVerallt, der
någon satte sig ned. Lyckliga ord, det kunde trösta
och glädja, förmana och lära, älska, upprätta och
dö för sanningen! Olyckliga ord, det kunde äfven
såra och nedslå, smickra och ljuga, hata, förderfva,
synda och häda! Det fanns intet så älskansvärdt,
som detta ord i dess englagestalt, och intet så
af-skyvärdt, som samma ord, när det rasade i sin
furieskepnad. När det fått vingar, hade alla goda och
onda makter sluppit lösa bland menniskorna. Yisste
detta ord också sin kallelse och sitt ansvar?
Ordet gjorde beständigt nya uppfinningar. Det
uppfann barnjollret, sången, vältalaren,
skönskrifVa-ren, typografen, förläggaren, bokhandlaren. Det
be-gynte slutligen prata i vädret med telegrafen och
telefonen. När det fått allt hvad det ville och
litet mer, begynte det utgrunda hvad det ännu skulle
begära. Och då märkte det åtskilliga andra brister
än tryckfelen. Yar icke tanken evig? Hvarför skulle
då ordet dö?
Ordet steg än en gång upp till den store
Anden och sade till honom: Herre, du har gifvit mig
tidens och tankens vingar; jag intränger öfverallt,
utfrågar allt, dömer allt, omskapar allt, men jag är
ännu icke allt. I den tryckta boken trotsar jag
seklerna, men när boken dör, dör jag med honom. Gör
mig evig, som tanken! Gör mig odödlig!
Himlen mörknade, och ur mörkret förnams den
store Andens gåtlika svar: gå till Menlo park!
Ordet gick till Menlo park nära Newyork och
fann Edison upptagen af arbetet med en ny maskin.
Tala! sade Edison, i det han öppnade en ventil i
maskinen.
Ordet berättade, att det blifvit hitskickadt,
som förr till Mainz, men visste ej hvarför. Edison
vred på en skruf i maskinen, och genast upprepade
maskinen det talade ordet, endast med hesare stämma.
Är detta jag? frågade ordet öfverraskadt.
— Icke du, men din vålnad, svarade Edison.
Ännu är du icke fullständigt fångadt i
stanniolskif-van, men om en tid skall du vara det. Yet du
hvad detta innebär?
— En papegojas prat, svarade ordet trotsigt.
— Du misstager dig. Säg snarare ekot, men
ekot i permanens och öfverallt förnimbart. Ord, du
har blifvit odödligt! Denna skifva skall upprepa dig,
tills hennes linier förslitas. Derefter skall hon
Öf-verlemna dig åt en ny skifva, denna i sin tur åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
