Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f>0
TYPOGRAFTIDNING
N:r Ii’
Dessa nyare färger äro delvis icke ljusäkta; jag
har betecknat denna brist med en ». För alla
tryckalster som icke äro bestämda för flerårigt begagnande
och icke ständigt äro utsatta för ljusets inverkan, kan
man utan tvekan begagna dem.
Miinchener eller Cochenillelack, en likaledes karmin
liknande färg, dock mörk och öfvergående till brunt.
Båda färgerna finnas i ljusare och mörkare ton och
gifva desamma, blandade med något karmin, en vacker,
ren karmin lätt ersättande färg.
Rödt, blandadt: Kraftigt rödt erhåller man genom
blandning af 3 delar zinober eller geraniumlack och en
del karmin. Till tryckning af röda infattningslinier är
en blandning af geraniumlack och något kromgult,
mel-lansort, mycket omtyckt. (Forts.)
Om materialens behandling i boktryckerier.
(Af F. S.)
- 3. Afdragningen.
I.Jetta kapitel torde vara så temmeligen öfverflödigt,
förutsatt att hvarje sättare noga iakttager de
förestående reglorna. Men ändock skulle det kanske vara på
sin plats att äfven åt korrekturafdragaren rekommendera
den nödiga uppmärksamheten, ty äfven den bäste lcan
råka ut för missöden, isynnerhet då det för det mesta
är brådtom vid afdragningen. Framför allt borde
korrekturafdragaren gifva akt på att, om satsen afdrages i
snören, kolumntitlarne stå raka, emedan dessa vid
ut-skjutningen och färgpådragningen lätt förskjuta sig och
bli sneda: dessutom bör ban öfvertyga sig om att
snörändar icke befinna sig på eller under satsen. Slutes
formen deremot före afdragningen, är denna försigtighet
naturligtvis ej nödvändig. I sådant fäll bör
korrekturafdragaren sluta upp formen, klappa den väl och draga
af den i lätt slutet tillstånd, ty vanligtvis är sättarens
slutmaterial icke af den bästa beskaffenhet, hvarför
satsen lätt stiger upp, om formen skrnfvas något hårdt.
Den största uppmärksamhet bör
korrekturafdragaren egna formar, som innehålla illustrationer bland
texten. Genom påläggande af ett rakt trästeg bör han först
öfvertyga sig om att klichéerna eller klossarne icke äro
högre än stilen: de skulle eljes vid afdragningen absolut
förstöras; äro de deremot lägre, bör han lägga något
under dem, att bilden kommer ut, ty figuren skall vara
synlig, men icke mera än nödvändigt.
En regelrätt deckel är alltid att föredraga framför
en godtycklig fri påläggning. Några pappersark jemte
en tunn filt torde vara den lämpligaste
deckelinläggnin-gen för korrekturpressar. Men filten bör aldrig läggas
för nära stilen; sker detta, så blir alltför stark
schattering följden deraf och stilens fina hårstreck skadas äfven
derigenom.
4. Korrigeringen.
Vid korrigering skall kolumnen alltid ställas på
skeppets högra sida och bör sättaren upplösa snöret,
så-snart han har att korrigera vid kanterna eller i de första
och sista raderna. (Obs.!) yl/istickningen af
bokstäfverna borde så mycket som möjligt undvikas; man
sticker med ålen bakom den oriktiga bokstafven, d. v. s.
mellan denna och den följande, trycker med venstra
pekfingret mot radens ända och lyfter densamma med
ålen så högt, att man bekvämt kan med fingrania taga
upp den oriktiga bokstafven eller utslutningen;
härigenom skadas stilen icke alls och genom någon öfning
kommer man på detta sätt mycket förr till målet än att
sticka i stilen.
Mänga sättare skygga för besväret att upplösa och
ombinda kolumnerna, men tänka icke efter att de i motsatt
fall försvåra arbetet för sig sjelfva och derigenom ändå
öda mera tid.
Sker korrigeringen i slutna formar, så böra dessa
helt och hållet skrufvas upp, stegen på venstra sidan
tagas bort och korrigeringen ske på samma sätt som
med satsen på skepp.
Har en bokstaf blifvit antecknad som dålig, så bör
sättaren först noga öfvertyga sig derom; det kan äfven
hända att bokstafven i fråga icke kommit väl ut på
pappret, men dock är oskadad. Värkligt dåliga
bokstäfver böra deremot ofördröjligen kastas i tyglådan,
men icke samlas på kastranden eller fönsterbrädet,
hvarifrån de lätt kunna förirra sig tillbaka till kasten.
Vid korrigeringen bör man alltid med venstra
pekfingret noga kontrollera att satsen är jemnt utsluten;
häremot syndas det ännu alltför mycket och man kan
sedan vid tryckningen icke rädda sig för spetsar.
(Forts.)
(?) va i fa t^au/ef.
(Titpayraferncs Sang).
l)en friborna tanken oss tog i sin sold
Vi lyda hans herrskarespira,
Vi föra hans krig emot mörker och våld,
Hans segrar vi jublande fira.
I spetsen för oss som ett thordön han går
Och ropar sitt mäktiga varde!
I täta kohorterna följer hans spår
Hans svarta, hans trotsiga garde.
Vi smida hans rustning för striderna ny,
Vi hamra hans skottfria pansar,
Vi gjuta hans lod af det träffande bly
Och Ii vässa hans uddiga lansar.
Fast svart är får hand, som af fejdernas krut,
Dock skiner en sol på vår bana:
I spetsen fur svärtade leder förut
Går ljusets odödliga fana.
Sen fyra århundraden stå vi på vakt
I Gutenbergs väldiga smedja
Och fila med tankens förtärande makt
På mörkrets förrostade kedja.
Och dvergarne pyssla med pustande fjät
Att smida dess länkar tillhopa;
Vi slå dem i stycken, som spindelens nät,
Sent hus för Guds dager vi sopa.
Hustkammaren står der så lyst som en graf,
Der höres ej åskornas dunder;
Den ä’- som ett stilla, ett sofvande haf
Med brusande strömmar inunder.
Men storma dess vågor ur bräddarna fram,
Att vidt öfver länderna svämma,
Då spränga de murar, då bräcka de damm,
Och väldet förmår dem ej hämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
