Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 10
1889
TYPOGRAFTIDNING
UTGIFVEN AF
TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS
Prenumerationspris: I Helsingfors 3 mk för är.
i Landsorten 3: BO „
Annonser emottaga|| till .’Kl ji:ni för petit rad och ingA
liaile i svenska och tinska upplagan.
Lösnummerpris: 30 p:ni.
Helsingfors den 25 september
Ansvarig redaktör: .4. Finandtr.
1’reniimcrntimi mottages i hufvudstaden af
ombudsmännen fi tryckerierna: prenumeranter ouli aunousörer
i landsorten behagade v Unda »ig till hr K. Nordling,
Hufvudatartsbladeta tryckeri < Schauman*),
Fabians-gatan (i, Helsingfors.
Pappers-stereotypi.
(Slut.)
h. Gjutinstnonentet, består af två, öfver hvarandra
liggande, Lyftade starka järnplattor, af hvilka den nedre
hvilar på järnbockar samt är i sina tappar vridbar,
medan deri öfre plattan medelst prässbygel och skruf kan
spännas fast mot den nedre. Båda plattorna kunna
genom en fjeder hållas i liorisontelt läge, hvarigenom det
blir möjligt att, sedan prässbygeln flyttats åt sidan,
bekvämt höja och sänka den öfre plattan, ungefär så som
pärmen lyftes vid öppnandet af en bok. Matrisen
lägges på det öppnade instrumentets nedre platta,
gjut-vinkeln, som bestämmer plåtens tjocklek och storlek,
inställes, täckplattan fälles ned samt skrufvas fast. At
de båda så förenade plattorna gifves därefter en lutande
ställning, för att underlätta ihällningen af den flytande
massan. Den nämda gjutvinkeln består af två, genom
en skrufhylsa förenade, åt sidan flyttbara delar samt kan
ställas efter plåtarnas olika storlek.
c. Plåtarnas gjutning. Sedan stereotypmetallen
smälts, uppvärmes gjutinstrumentet, så att metallen vid
ihällningen icke stelnar Tör hastigt. Man lägger därför
ett stycke papp af ytans storlek på instrumentets nedre
platta, insätter gjutvinkeln, stäld på dess högsta bredd,
hvälfver instrumentet, sedan det blifvit tillslutet, och
fyller det med metall. Detta upprepas efter några
minuter, tills det erhållit den erforderliga värmegraden.
Samtidigt uppvärmer man äfven matrisen tämligen starkt.
Sedan instrumentets underplatta väl aftorkats, lägger
man matrisen, med bildytan uppåt, på densamma och
så långt in som möjligt, medan den påklistrade
gjutrem-san (götet) bör räcka utanför instrumentets gjutmynning.
För att utjämna matrisens tjocklek för hela den bana
som metallen har att genomlöpa, lägges ett flerdubbelt
hopviket pappersark under gjutremsan; därigenom
undvikes att metallen kommer stötvis, då den når matrisen.
Äfven detta underlägg måste uppvärmas, så att all
fuktighet, aflägsnas. Gjutvinkeln lägges nu så på matrisen,
att på den gjutna plåten fins en tillräcklig kant för
facetten; denna kant bildas just genom det ofvan nämda
mellanslaget mellan stilformen och den stilhöga yttre
ramen samt framträder på matrisen i upphöjd form.
Därefter nedftlles instrumentets däckel, bygeln spännes
öfver och skrufven tilldrages måttligt, rigeln eller tjedern,
som hittills fasthållit instrumentet i vågrät ställning,
löses, instrumentet fattas med handtaget och nedfälles
så långt, att det intager en trubbig vinkel af 120 gr.
För att pröfva om metallen fått lagom värmegrad,
sticker man en remsa hvitt skrifpapper i den smälta
massan och tillbakadrager den omedelbart. Har den
blifvit gulbrunt färgad, är massan lagom till gjutning.
Förändras papperets utseende endast obetydligt, bör
massan ytterligare upphettas: blir det mörkbrunt, är massan
för het. Den bör då afkylas genom tillsats af några
bitar osmält metall. Vid öfverhettningen afduustar
au-timonet; metallen bildar vid ösningen liksom
qvicksilf-veraktiga kulor och visar i gjutningen stora och sköra
kristaller. Har metallen blifvit förbränd, tillsättes
antimon; har glödningen fortgått en längre tid, något tenn.
Före gjutningen borttages den slagg som bildat sig i
smältkitteln, och den flytande metallmassan omröres,
emedan antimonet, som är specifikt lättare än bly,
simmar på ytan.
Med gjutslefven tages nu så mycket metall ur
kitteln som fordras för att fylla instrumentet; den sida af
slefven, från hvilken ihällningen sker, bör vara slätböjd,
så att metallen snabbt kan utflyta på hela bredden. Vid
breda plåtar far man vid ihällningen med slefven fram
och åter, så att metallen icke rinner ned i en strimma
på ett och samma ställe. Gjutslefven bör vara så stor,
att han, antingen plåtarna äro stora eller små, rymmer
tillräckligt mycket metall för att fylla instrumentet på
en gång. En eller två minuter efter metallens ihällning
har den stelnat, så att man åter kan ställa
instrumentet vågrätt och öppna detsamma.
Har plåten svalnat, omvändes den, så att matrisen
kommer öfverst, fattas vid gjutremsan samt drages
ryckvis, dock varsamt, uppåt. Vill den icke lösa sig från
plåten, så har detta oftast sin orsak i, att på ett eller
annat ställe metall runnit mellan bladen; plåten är det
oaktadt vanligen användbar, men matrisen går sönder
och är obrukbar för vidare afgjutning. Vill matrisen
på grund af andra orsaker icke lossna, så afhjälpes detta
genom att man fuktar dess baksida med vatten och
lägger den jämte den kvarsittande plåten, med den
fuktade sidan nedåt på den heta ugnsplattan eller
uppvärmda torkprässen. Den vattenånga, som härvid
bildas, genomtränger matrisen och underlättar lösningen.
Har matrisen därunder icke lidit någon skada och vill
man använda den för ytterligare afgjutning, så slätas
den omsorgsfullt, lägges på den varma jernplattan, lätt
belastad med blysteg, tills den åter torkat. Men
ingalunda bör plåten med den fastsittande matrisen läggas
i vatten; ty här löser sig endast det öfre papperet, och
i stilarnas gravyr och andra fördjupningar stanna
matrisdelar, hvilkas aflägsnande med nålen orsakar
mycken tidsförlust.
Sedan nu plåtens gjutning är afslutad, jämskäras
och putsas kanterna och plåten kan fästas antingen på
träklossar eller också på lösa underlag, s. k.
stereotypfötter.
Det återstår endast att säga några ord om
plåtarnas korrigering.
Vill man rätta fel eller oegentligheter i
stereotypplåten, måste den korrigeras. Plåten rengöres då ytterst
noga, emedan på orena ställen icke fäster någon lödning.
Med en kantig ålspets genomborras det ställe, der
exempelvis en felaktig bokstaf står, hvarefter hålet på
plåtens baksida vidgas med en smal knif eller en mindre
fil, så att den nya bokstafven kan insättas. Jlen hålet
får ingalunda stickas för stort, emedan man då har svårt
att sätta den nya bokstafven i rät linie med de öfriga.
Sedan detta skett, lägger man plåten på en med några
ark skrifpapper öfvertäckt slät jern- eller stenplatta, med
gravyren nedåt, nedtrycker den isatta bokstafven och
riktar den med en mindre vinkel. Har hålet blifvit nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
