Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f>0
TYPOGRAFTIDNING
N:r Ii’
got för stort, si att bokstafven icke står fast, så
instickes smärre blyspån vid sidorna. Bokstafvens närmaste
omgifning blankskrapas med en knif och med en fjäder
påstrykes lödvatten (saltsyra mättad med zink). Med en
het lödkolf afsmältes först den öfverstående delen af
bokstafven, hvarefter stället jämstrykes med några spån
snäll-lod (som består af 16 delar tenn. 13 delar bly och
7 delar vismut; vid tillblandningen smälter man i eu
järnslef först tennet, tillsätter därefter den
söndersmulade vismuteu och, sedan dessa båda metaller förenat
sig, slutligen blyet). Möjligen kvarvarande ojämheter
på plåten affilas.
Förutom denna korrigering bör man äfven granska
hvarje plåt för att se till, huru vida ett eller annat ställe
behöfver graveras eller ytterligare fördjupas, för att utan
extra besvär gifva ett fullgodt tryck. Denna
granskning erfordras i synnerhet vid utgåugar, indrag och
rubriker. Man begagnar därvid gravérsticklar sådana b. a.
xylografer begagna.
Vår hälsa.
|^i n och frisk luft är ett af de ovedersägligaste vilkoren för en sund
hälsa. Lider den mänskliga individen pil ett eller annat sätt brist
härpå är naturen icke sen att göra sin erinran därom. Se bara på
den stora skara yrkesarbetare, som nödgas hålla till godo med trånga och
damuppfylda värkstäder! De äro i sanning hvarken solbrända eller
röilhyade. Blekheten och de slappa dragen intyga mer än alt annat?
att den friska luften ej stått dem afundsvärdt till buds. Ja, deu kvafva’
ofta nog mer än upphettade värkstadsluften gör, att arbetaren känner
sig besvärad af hvarje kyligare teinperaturföräudring och söker sä
myk-ket som möjligt värna sig mot den. Ej under då, att bröstsjukdomar,
magåkommor, febrar, rheumat.ism och halssjukdomar äro de krämpor,
som oftast ansätta ifrågavarande arbetare.
Hit höra äfven typograferne och synnerligast tidningssiittarene.
Statistiken har utvisat att typograferne. hvad lifslängden vidkommer,
äro bland de sämst, lottade. Likvisst kimna vi till stöd härför ej
anföra några inhemska siffror, emedan oss vetande, ej någon, icke ens
våra tvänne typografiska sjuk- och begrafningsh jälpskassor, så noga
följt med den linska typografins hälsö- oeli dödlighetsförhållanden. Väl
vore om den inhemska statistiken, dä en sådan någon gång komme till
stånd, kunde anföra hugnesammare siffror än den utländska, men detta
är föga troligt, dä värkligheten hos oss utvisat, att förhållandena i
Finland ej varit eller äro bättre än annorstädes.
Låtom oss här anföra några fakta, hvars riktighet enhvar
typograf nödgas bekräfta. Vi inträda i hvilken som hälst
boktryckeriofficin i hufvudsta|den eller på landsorten och finna, att det öfvervägande
antalet arbetare i dem utgöras af personer mellan 20—30 år. De,
som kunna fägna sig åt en ålder mellan 36—45 år, befinnas vara
mindre talrikt representerade och slutligen de, som uppnått en ålder af
46 år och därutöfver äro så att säga snart räknade. Egna vi vidare
vår uppmärksamhet åt den först anförda åldersklassen. 20—35 år, så
erfara vi, att hälsan hos de flesta då redan synes vara bruten. Detta
inhämta vi af den inhemska iakttagelsen.
Fråga vi nu hvad den utländska statistiken kan hafva att påstå
i saken, så lyder dess svar, att medellifslängden för en fjärdedel af
sättare utgör 26 år 11 män. ocli för tryckare 28 år 11 mån. Hälften
sättare dö vid en ålder af 39 år 2 män. och tryckare vid 42 år 7 mån.
Sista fjärdedelen sättare ha till medelålder 55 år 9 m. och tryckare
65 år. Häraf framgår, att endast hälften af typograferne uppnå en
ålder af 39 år och att blott en fjärdedel lefva längre än 55 år. Till
sådant resultat har ilen tyske statistikern under en iakttagelse af 33
är kommit, den vi följt i det ofvananförda.
För jämförelsens skull ma vi än ytterligare anföra hvad
„Bok-tryckerikonstfürvandtenies och Stilgjutarues i Sverge sjuk-,
begrafnings-ocli enkehjålpskassa’1 under en tioårig värksamliet har att framvisa.
Under anförda tidsperiod har antalet aflidne delägare i denna kassa
varit följande, fördeladt på 9ärskilda lefnadsår.
Aflidne» ålder. Procenttal.
Mellan 20—30 år..........................................32,2
„ 31—35 ...........................................13,«
36-40 ...........................................12,4
„ 41-45 ...........................................12,4
Mellan 46—50 ...................... 6,2
i, 61—f>5 „..................... 6,3
56—60 ....................... <,o
Öfver 60 „............ ......... 9,2
58,8 procent hafva altså aflidit, i en ålder under 40 år och 77
proc. i en ålder under 50 år. 1 genomskärning ha de aflidnes ålder
uppgått, till 39 år 5 månader 29 dagar. För sättare särskildt torde
dessa siffror kunna anses ännu mera ofördelaktiga, då tryckare, enligt
iakttageiso, kunna påräkna minst 5—6 års längre lefnad. Både
sättare och tryckare äro dock upptagne i ofvanstående tabell.
Samma kassas öfversikt af sjukdomarna under tidsperioden 1873
—1882 är äfven belysande. Den anför 35 olika sjukdomsorsaker, af
hvilka vi här meddela följande:
Antal
,„. . , i,-. , Antal sjuk- Antal
Sjukdom och dodflomak: Rjuke: veckor: dödsfall:
Bröstsjukdom............................124 1081 37
Benbrott och sjukdom i ben eller hand 105 447 —
Hheumatism..............................80 447 —
Magsjukdom..............................65 240 2
Venerisk sjukdom........................54 318 —
Tyfus o. andra febrar..................30 92 2
Halssjukdom..............................26 63 1
Njursjukdom..............................7 40 6
Hjärninflammation........... 3 11 3
Blyförgiftning.............. 2 4 —
Alderdomsaftyning........... — — 2
Af ofvan anförda siffror, som i genomskärning hänleda sig på
ett deläga rean tal af 340 personer, framgår, att bröstlidande samt,
närmast denna, sjukdom i ben och hand varit de, som mest ansatt
ifrågavarande delägare. Häpnadsväckande är det stora procentantalet i
bröstsjukdom aflidne, som utgjort icke mindre än 57 proc. af samtlige aflidne.
Men hvad kan då orsaken vara till detta sjukliga och
dödbrin-gande yrke, frågar helt säkert den oinvigde. Läkare och fackmän
hafva egnat denna fråga sin uppmärksamhet och kommit till det
resultat, att orsaken härtill måste sökas i flere omständigheter, bland hvilka
arbetslokalernas olämpliga beskaffenhet och deras osunda luft torde
böra ställas i främsta rummet. Vi hafva redan i början af vår
uppsats antydt, att bristen på ren och frisk luft i arbetslokalerna menligt
invärkar på arbetarnes hälsa. Detta ha de finske typograferne nogsamt
fått erfara, synnerligast altsedan tidningsväsendet hos oss tagit deu
fart, som det nu har. För ungefär 25 år tillbaka, då tidningsvurmen
i landet så atø sitga ännu var i sin linda, såg man många flere
medelålders arbetare på sättareplatserna än nu. Sedermera anstälda viel de
tätt på hvarandra uppstående dagliga tidningarna hafva desse i likhet
med talrika yngre krafter fått vandra all världens våg. Det såväl
under nätter som dagar pågående arbetet liar just gjort sätteri lokal erna
osunda, emedan, trånga och oändamålsenliga som de oftast varit och
ännu äro, svårigheter uppstått att få dem tillräckligt veutilerade och
rengjorda under den korta tid som arbetsrasterna fortgå.
Till osundheten har äfven i icke så riugagrad bidragit den
sedvanliga belysningen — gas eller petroleum. Hvardera tlessa belysningsmedel
ha den egenskapen att vara särdeles värmande. När nu åtskilliga gaslågor
eller petroleumlampor brinna på engång, upphettas luften i
arbetslokalerna betydligt. Den höga värmegraden och deu ömtålighet för kyla, som
vistandet i en öfverhettad luft medför, gör, att. arbetarne ängsligt
undvika hvarje luftdrag och sörja för att rummen blifva så tilltåpta som
möjligt. Denna åtgärd från arbetarnes sida kan hvarken förtänkas
eller förmenas dem, men följden häraf är, att luften håller sig kvaf
och oren under hela den tid arbetet pågår. Petroleumbelysningen har
därjämte det onda med sig, att den redan förut orena luften
ytterligare försämras genom det af lyset. orsakade oset. En förbättring
härutinnan är värk I igen af behofvet påkallad. Härintils har bristen på
ett lämpligt Iyse ej med bästa välvilja kunnat afhjälpas, men sedan
elektrisk belysning altmera kommit till användning och befunnits vara
lämplig i praktiken, tro vi, att mycket blefve vunnet för typografernes
hälsa, om detta lyse blefve infördt i sätterilokalerna. Man tänke sig
blott hvilken god värkan redan det skulle hafva att kunna reglera
temperaturen i de nu upphettade arbetslokalerna till en normal värmegrad,
och huru mycket lättare arbetarnes lungor hade det, då de blefve befriade
från det fördärfbringande lamposet. Att principalerna i hufvudstaden,
som knappast aldrig vägrat, typograferne deras berättigade önskningar,
ej häller i denna sak skola visa sig omedgörliga, därom äro vi fullt
förvissade, om denna sak blott på ett rätt sätt blifver dem framhållen.
Att typograferne mycket besväras af rheumatisk värk har sin
naturliga förklaring däri, att vistandet i öfverhettade rum måste
medföra benägenhet för denna åkomma. Sjukdomar i ben äro äfvenledes
mycket vanliga bland typograferne. Det ständiga ståendet torde mer
än alt annat bidraga härtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
