Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
1889
TYPOGRAFTIDNING
UTGIFVEN AF
TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS
Prenumerationspris: 1 Helsingfors 3 mk för Ar.
I Landsorten 3: (Hl .,
Annonser omottaga» till 30 p:ni för petit rad och IngA
b A de i svenska och finska upplagan.
Lösnummerpris: 30 p:ni.
Helsingfors den 25 november
Ansvarig redaktör: .4. Finan der.
rrennmeration mottages i hufvudstaden af
ombudsmännen A tryckerierna; prenumeranter oeb annonsörer
i landsorten behagade vända sig tili hr E. Nordling,
Hufvudstadsblmleu tryckeri (Schauman*),
Fabiansgatan G. Helsingfors.
/6WO.
Typograf tidning utgif res 1890 efter samma plan som
under innevarande år.
Bladet utkommer, såsom hittils, den 30 i hvarje månad
i fyrasidigt format i både svensk och finsk upplaga, och
kostar i Helsingfors 3 mk; i landsorten är priset å
post-anstalterna 3:56 och om prenumeration sker hos redaktionen
3: CO, då tidningen sändes under korshand.
Korsbandspre-numeranter i landsorten behagade adressera sina
rekvisitioner till herr E. Nordling, Centraltryckeriet,
Fabiansgatan G, Helsingfors. Annonser mottagas äfven därstädes till
ett pris af 30 p:ni för petitrad och ingå dessa dä i både
den svenska och finska upplagan af tidningen.
Lösnummerpriset är 30 p:ni.
Redaktionen.
Färgtryck med boktryckarsnällprässar.
Af Alexander TVatdoxe.
(Forts.)
6. Färgsten och löpare.
) ill (le nödvändigaste utensilierna vid färgtryck höra
färg-stenen och löparen, ty äfven de från fabriken levererade
färdigrifna färgerna måste före begagnandet ytterligare rifvas.
Som ßrgsten begagnar man hälst en fullkomligt slät glatt,
litografisten af sämre kvalitet eller också en jämn marmorskifvn.
Löparen, förfärdigad af serpentin eller marmor, liknar dem
som begagnas af målare. Denna är en rund kägla, hvilken
nedtill är bredare och under bildar en slät yta, men upptill
afsmalnar så, att man bekvämt kan hålla om den med båda händerna
och vid förandet af och till kraftigt kan trycka på densamma.
Den får ej vara for tung, ty då tröttar den onödigt rid
arbetet. Huru dessa båda utensilier användas ses i kap. b.
7. Färgrifningsmaskiner.
Ehuru färgstenen och rifvaren aldrig belt och hållet kunna
undvaras för att göra en färg, isynnerhet en tillblandad, tryck-
färdig, har mau dock bemödat sig att för rifniug af större
kvantiteter konstruera därför lämpliga maskiner, hvilka fort och väl
kunna utföra detta tröttande arbete.
En sådan maskin är färgkvarnen. Den på en färgsten
tillsammans med färuissa blandade färgen fylles uppifrån i en
tratt och sättes kvarnen sedan i gång medelst en vef. Färgen
passerar kvarnens rifytor och utrinner, fint rifven, sedan i en
nuder densamma stäld behållare, t. ex. en färgdosa. Mau kan
upprepa rifningen flera gånger tills den är lullt lämplig för tryck.
Sådana kvarnar som användas till rifniug af målarefärger äro
i allmänhet icke lämpliga för boktryckare.
På senaste tid har man försett dessa maskiner med
svänghjul som äfven äro inrättade för mekanisk drifkraft. Har inan
således en motor i gång, sä ställer inan på passande ställe ett
litet bord, fäster maskinen därpå, och drifver den genom en
passande remskifva på transmissionen. Arbetet blir dä mycket
bekvämt, ty mau liar numera ej annat att göra äu mata i
tratten. Ännu andra, stora maskiner för färgrifning finnas, men dessa
kunna rekommenderas endast för större affärer, da de äro dyra.
8. Färgernas rifning.
Innan jag närmare ingår på utläggningen af den för
färgtryck vigtigast e manipulationen, färgrifnhigen, vill jag råda hvarje
tryckare att hälla sig med en bok, i hvilken ban antecknar till
minnes beståndsdelarue och förhållandena vid alla af honom gjorda
färgblandningar.
Det är nämligen otroligt svårt att en annan gång
åstadkomma en färgnyans som man tidigare framstält, om man icke
antecknat sig till minnes blandningsmängderna ni. m.
Svårast faller det sig rid tontryck, däri, ntom hvitt ocli
färuissa endast obetydlig kvantitet kulörfärg användts och där
man begagnat sig af obestämda toner, hvilka bestå af flere, för
ögat knappast igenkänliga färger. Man kan fä blanda i timtal
innan man finner den riktiga nyansen, ja ofta blir det till ocli
med omöjligt att träffa denna, emedan man kanske frän början
tillsatt en färg, på hvilken man icke mer tänker eller soln ej
mera finnes.
Noterandet af sådana färgblandningar är af mycken vigt
och värde, emedan detta besparar tryckaren ett tidsödande
försökande. Ingen samvetsgrann tryckare bör därför försumma att
anskaffa sig en annotationsbok.
Som inledning till den egentliga läran om rifniug bör
bemärkas. att de färger som användas vid tryck i handprässar,
måste hafva en belt annan styrka (konsistens), än de hvilka
begagnas vid snällpressar.
Vid tryck med handprässar måste man använda medelstark,
men i snällprässar svag färuissa: starkt uppsvällande färger,
såsom britt, måste alltid rifvas med svag färuissa såväl för
hand-som för snällpräss.
Det. tinnes emellertid färger, hvilka utan föregående
preposition icke kunna rifvas tillräckligt fina, taru mycken milda
man äu gör sig därmed. Utan tvifvel bar man mindre att
beklaga sig öfver denna olägenhet om man skaffar sina färger
från firmor, hvilka leverera endast fint slammade och
preparerade sådana och som utan vidare omständigheter låta rifva sig.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
