Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
1890
TYPOGRAFTIDNING
UTGIFVEN AF
TYPOGRAFERNAS FÖRENING I HELSINGFORS
Prenumerationspris: l Helsingfors :i ink för Ar.
1 Landsorten :’i poxtati9taltcrna 3: 50; fi A prenumeration
»kor l»o» red. Ur priset 3: (id (koraband).
Annonser emottagas till30 p:ni för polit rud ocli ingA bAdc i
svenska och tlnska upplagan (animnsbredd: en
tredjedal af sidans).
Helsingfors den 25 februari
Ansvarig redaktör: .4. Finander.
Pronumoralion mottages i hufvudstaden af
ombudsmännen A tryckerierna; anuonsürer oeli
korsbaudspro-nuinoranier behagade vända iijj till hr K. Nordling,
Helsingfors Centraltryekeri. Fabianst;atan 6.
Helsingfors.
Lösnummorpris: .10 p:ni.
Bidrag till boktryckarkonstens historia i Finland.
W
|jf vaktor Rob. Ahlstedt höll söndagen (len !• februari sitt andra före-
drag, behandlande tiden för inrättandet af det första tryckeriet
i landet. Föredragaren anförde, att den första tanken pä boktryckets
införande hos oss är att tillskrifva prästerskapet i Åbo. Närmaste
motivet härtill var det finska bibelväfket, som ännu i början af
16-hundra-talet. var outkommet i sin helhet från trycket. Konung Karl IX tillsatte
väl 1602 sin finska bibelkomité, men något af dess göranden kom ej
i dagen. Prästerskapet med biskop Ericus Erici i spetsen tog sig
sedan själf före att fä nämda värk tryckt och vände sig därför med
förfrågningar i saken till Stockholms boktryckaren Christofer Reusner.
Denne föreslog sill son. Johan Reusner, som utöfvade yrket någonstädes
i Tyskland, till boktryckare i Finland. Förslaget antogs, hvarpå
prästerskapet anhöll hos Gustaf II Adolf or» tillstånd för ifrågavarande
boktryckares inkallande. Konungen beviljade denna anhållan och
utfärdade den Ii» april 1017 sin »fullmakt" för Johan Reusner pä
boktryckareämbetet i Åbo och tillstadde honom därjämte att hålla öppen
boklåda, imellertid Inträffade det oväntade, att boktryckaren uteblef.
Detta uteblifvande kan utan tvifvel påbördas de örliga tiderna.
Trettioåriga krigets åskor höllo redan på att dundra i Tyskland och drogo
småningom äfven Sverge i sitt buller. Fridens stilla värf fingo under
dylika tidsförhållanden gifva vika för andra mera maktpåliggande kraf,
och prästerskapet nödgades låta icke allenast bibeln blifva otryckt utan
äfven lämna boktryckareangelägenheten därhän.
När sedan biskop Rothovius, som efterträdde Ericus Erici,
omhändertagit den finska kyrkans angelägenheter, fick han icke allenast
bibeln tryckt, som utkom 1642, utan äfven undervisningsväsendet,
hvilket altsedan Gustaf Wasas dagar legat i ett märkbart lägervall,
upphjälpt i ett bättre skede. Honom och synnerligast Pehr Brahe.
Finlands dåvarande generalguvernör, har landet att tacka för tillkomsten
af sitt högsta lärdomssäte — Abo akademi. Under sträfvandena häraf
bortglömdes icke häller boktryckaren. Han fans redan upptagen i den
nya högskolans första projektstat och fick sedermera äfven kvarstå i
lärdomsvärkets ordinarie stat. Regeringen hade för sin del tflnkt, att
Peter van Selow, som Gustaf Ii Adolf 1*518 inkallat till Stockholm att
gjuta rvskaMtyper, vore lämplig för befattningen, och förordnade honom
därför till Abo i och för bibelns tryckning. Af okänd orsak blef det
ingen öfverflyttning för Selow och bibeln trycktes hos Henrik Keyser
i Stockholm. ,
Sedan Aho akademi, som invegs 1640, kommit i gång med sin
värksamhet gjorde sig behofvet af ett tryckeri mer iin tillförene
känbart, hvarföre upprepade erinringar såväl af akademin som af
domkapitlet afläts till Regeringen „om den tryckaren, som dem lofvad var".
Dessa erinringar kröntes slutligen genom Pehr Brahes bemedling med
den framgång, att Aurastaden 1642 blef i tillfälle att emottaga den
man, som i egenskap af den första boktryckare värkat i vårt land.
Denne mun var Peder Wald.
Han blef född midsommartiden 1602 å Wårdsätra egendom nära
Upsala stad. Gossen sattes af sina föräldrar, i skola, men då han ;i!
hälsoskäl hindrades att fortsätta med skolgången tog ban anställning
såsom elev vid Upsala universitets tryckeri, hvilket förestods af Eskild
Mattsson. Efter att här ha uttjänt sina läroår flyttade Wald till
Westerås. hvarifrån ban vidare begaf sig till Stockholm och arbetade där
ett år hos Christofer Reusner. Återkommen till Mattsson erhöll ald
i hemstaden sin första anställning som faktor vid det af domprosten
Wallins 1631 anlagda tryckeriet. Denna plats behöll ban i tre år och
flyttade sedan åter till Westerås för att antaga ledningen at det dar
befintliga tryckeriet Här stannade ban i sju år, hvarefter ban 1642
kom öfver till Abo, kallad att vid den nyssinrättade akademin
uppställa ett boktryckeri. Enligt det med honom upprättade kontraktet
skulle ban erhålla 100 daler i årlig lön, fria rum, fritagas alla
utskylder till staden samt erhålla för hvart ark gemen skritt, soin
professo-rerne och studenterne läto trvcka, 6 daler o. s. v. A sm sida äter
förband han sig bl. a. att ined Hit fullfölja sitt kall, dock undflyende
alt otidigt söndagsarbete, att lämna tre korrektur samt att i lara
antaga finska ynglingar, men däremot inga mästersvenner utan rektorns
vetskap. . . . . .
Med omsorg och skicklighet utförde ban jämväl sina
förpliktelser, ehuru svårigheter af mångahanda art ofta nog hämmade arbetets
gilla gäng. Förnämsta orsaken härtill var de knappa
penmngetillgån-gar akademin hade att förfoga öfver samt svårigheten att komma
tillrätta med det ringa stilförrådet, hvilket i en början tillät
uppsättning af endast 1 , ark i sender. Tryckeriet saknade dessutom grekiska
typer helt och hållet. Med anledning häraf vände sig Wald till
kanslern för erhållande af medel för boktryckets förbättrande, och Brahe
faststälde år 1648 att af de 200 silfver daler, hvilka blifvit anslagna
att utgå gemensamt för boktryckeriet, biblioteket och akademins
bygg-nadsbehof, ärligen ’/» borde användas boktryckeriet till fromma.
Den första stil uppsättningen blef gjuten af Peter van Selow i
Stockholm, men sedermera gjötos grekiska tvper i Aho af
teologi-studeranden Sven Gelzénius. Dylika levererade ban i maj 16411 fyra
lispund 18 fl. Wald påstod att stilarne voro rmycket artigare ähn
Peter von Selans". G. erhöll också i uppdrag att göra matriser till
latinska typer, hvilka ban lofvade förfärdiga, men ovisst är om han
fullföl jde detta löfte. .Medel till de grekiska typernas gjutning blefvo
tillsträckta af riksrådet Gustaf Gustafsson àf Wasaborg, hvilken äfven
lofvadeiihågkomma officinen med ett nytt .tryck" från Stettin.
A Walds tryckeri trycktes år 1642 bl. a., den första i Aho
granskade disputatiorieu och antalet af de nr officinen utgångna arbetena,
hvilka till en början endast utgjorde ott fätal, växte sa småniugom,
så att det redan det andra året uppgick till 7 å 8 o. s. v.
Till en början bodde Wald i Kyrkokvarteret, där ban förfogade
öfver „stugu, bodh och källare". Hyran för denna lägenhet synes ha
utgjort 30 daler kopparmynt. Sedan betans Wald hafva tlvttat till
Mätäjärvi kvarteret. Här köpte ban slutligen åt sig egen g;\rd, men
bodde i denna blott en kortare tid.
På hösten 1652 var Wald ännu en sista gäng inrest till
Stockholm för anskaffande af stilar till tryckeriet. Kort efter sin hemkomst
insjuknade han i tredjedagsfrossa. hvilken fortfor intill dess ban den 15
febr. 1653 afsomnade. I likpredikan öfver honom säges, att Wald
valen gudfruktig, stilla och rolig man, det grannar och rägrannar kunna
vittna och att ban efter sin konfirmation i yrket ingått äktenskap med
Ingeborg Pedersdotter, hvilken efterlefile honom, försänkt i djup sorg.
4èir
Till Redaktionen för Typogi’aftidnin(j.
Några ord i anledning af hr E. W:s uppsats
,.Typografin representerad i senaste julliteratur".
IX:o 1 af ..Typograftidning" ingår en uppsats under den storslagna
titeln ..Typografin representerad i senaste julliteratur", som
öfver-flödar af befängdheter. Det skulle ej löna mödan att orda om den
unge typografens från landsorten intetsägande kritik öfver några få
till julen utkomna böcker, som baserar på ..konstnärlig enkelhet" och
kulminerar i ..rätt sällsynt, ljust tryck": men förf. heger sig på
områden, soin uppenbarligen äro alldeles främmande för honom och
forsöker nedsätta ett lands typografi, som hittils varit tongifvande äfven
hos oss. Då bland Tynogräflidningens läsare torde finnas ett stort
antal, som i själfva väntet är obekant med de faktiska förhållandena
på typografins område utom värt land och förf:s framställning därför
kunde vinna tilltro, skall undert. försöka tillbakavisa dessa
egendomliga snillefoster.
I början af sitt opns påstår hr E. W. att. man „börjar fordra
ett smakfullt, fängslande, ja konstnärligt utstvre på sina böcker" och
blåser sedan bela vägen på eukelhets-gnistnn, som han påstår utgått
från Paris; ligger däri någon logik? Det torde näppeligen vara
möjligt att sätta en konstnärligt utstyrd titel utan ram med par, tre enkla
stilrader och trycka densamma med endast en lurg. Det skulle se
sorgligt ut med vår konsts framåtskridande, om inga stilgjutare skulle
se det längre vara lönande att erbjuda oss sitt vackra infattnings- och
det i sanning konstnärliga arkitektoniska material, om inga
färgfabriker behöfde befatta sig vidare ined kompositioner af nya vackra
ton-och kulörfärger för typografins behof. Hvad skulle resultatet blifva
af t. ex. en täfiing i sättning af enkla titlar eller adresskort? månne
kanske en blanksida såsom det enklaste af det enkla?! Nej, till ett
konstnärligt utstyrdt arbete behöfs äfven vackert material och vackra
färger. Pä oss ankommer det sedan att begagna dessa vackra
materialier och lära oss använda dem rätt till fromma för vår konst.
Om hr E. W. vidare påstår att boktryckarkonsten på de sena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
