Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
1890
TYPOGRAFTIDNING
UTGIFVES AK
TYPOGRAFERNAS FÖRENING I HELSINGFORS
Prenumerationspris: I Helsingfors 3 nik fur 2r.
1 Landsorten :’i postanstalterna 3: 36; ilä prenumeration
sker hos red. är priset 3:(10 (korsband;.
Annonser emottagas till 30 p:ni för petit rad och ingå både i
svenska och tinska upplagan (antmnsbrudd: cn
tredjedel af sidans).
Helsingfors den 25 april
Ansvarig redaktör: i. Finander.
Prenumeration mottages i hufvudstaden af
ombudsmännen à tryckerierna; annonsörcr och kor»bnml*pra<
numcranter behagade vända sig till hr K. Nordling,
Helsingfors Centraltryckeri, Fabiausgatau 6,
Helsingfors.
Lösnummerpris: 30 p:ni.
Färgtryck med boktryckarsnällprässar.
Efter Alexander Wdldow.
(Fortsättning fr. N:o 3.)
. 9. Om färgplattor.
J|j senare tid har färgtryck med träsnittplattor samt graverade
rJ_>, och etsade metallplattor kommit mycket i bruk och
boktryck-prässen har på detta område bragt detsamma till en ganska
liög ståndpunkt.
Man känner vid detta slags färgtryck tvenne manér, ett enklare
och ett kompliseradt. Vid det en klare förfaringssättet befinna sig
samtliga schatteringar i den säkallade konturplattan och färgerna få
utseende af en jämn ton först då konturplattan är tryckt däröfver.
Många tryckare föredraga att göra saken tvärtom för att något mildra
de hårda konturerna. Vanligen blifva dessa plattor icke häller
öfver-eller undertryckta med skarpt synlig svart färg, utan med brun eller
andra härtill egnade färger (blåsvart, violettsvart o. s. v.).
Det kompliserade förfaringssättet består däri, att
schatteringarna för det mesta bildas icke genom linier och korsläggningar à
konturstocken, utan genom färgplattor, liksom i litografi är fallet.
Släta toner och punkter komma här för det mesta till användning,
men ofta äfven raka linier och korsläggnin». Vanligen äro dessa,
isynnerhet de ljusare partierna, direkte inskurna eller inetsade i
dèn släta plattan. Det är klart att ett sådant tryck också erfordrar
ett större antal plattor; af många färger begagnas tvä nyanser, en
ljusare och en mörkare och måste därför schatterande plattor
förekomma. I alla dessa fall måste, om det handlar om en bildlik
framställning, först göras ett utkast i färger på papper, ur hvilket
koloriten sedan lätt framgår. Bildens konturer blifva härefter på
vanligt pausmaner eller medels fotografering öfverdragna på trä,
bilden af tecknaren fullkomnad och försedd med schatteringar och
sist skuren i träet. Vid enklare arbeten bör man, som ofvan nämts,
städse redan i kontnrplattan anbringa schatteringarna och dessa,
såsom också redan nämts, först förtryckas i en mindre dominerande
furg, t. ex. brunt, för att sålunda skaffa sig en säker stödjepunkt
vid inpassandet af öfriga färger.
Trycker man den säkallade kontr.rstocken till sist, sä måste
man för inpassning af öfriga färger göra ett större antal proftryck
af densamma. Detta förfarande är också erforderligt, om
konturplattan ej innehåller schatteringar och om denna öfverhufvud icke
kommer Vill användning, utan endast tjänar till att möjliggöra
noggranna inpassningar. Det enklaste förfarandet vid användandet af
targplattorna är att man ger dem samma noggranna storlek som
konturstocken har och ser till att alla plattor äro vinkelräta. Äro
afd rågen af konturstocken nu insatta i pankturerna, så plaserar man
endast fåreplattorna i konturstockens ställe och öfverför afdragen
därpå à plattan; alt blir då liitt inpassadt. De sålunda ä plattorna
erhållna öfvertrycken förser man sedan med de för hvarje färg och
platta afsedda schatteringarna, hvilka slutligen utskäras.
I zink etsade plattor för typografiskt färgtryck tecknas
antingen direkt på zinkplåten eller blifva de efter föregången
utfö-ring å litografisk sten öfverförda och etsade på zink.
Det mest fulländade färgtrycket framställes nu för tiden
medels plattor, till hvilkas framställning fotografin resp. autotypin
och därpå följande etsning användts. Autotypin med sin fina
punkterade ton är otvifvelaktigt det bästa och äfven det mest använda
maneret för detta ändamål
Man har på senaste tid äfven framstält färgplattor genom
flere på hvarandra klistrade kartongpappersbitar, hvilka plattor
isynnerhet användas dä fråga är om åstadkommande af enklare
toner. Sådana plattor äro mycket användbara, ty man kan med
dem, om de äro väl preparerade, rätt väl trycka en npplaga at
2,000 ex. och mera. Vid tillvärkandet af sådana plattor förfar man
sålunda, att man medels godt klister sammanklistrar tre till fem
kartongstvcken pä en jämn träplatta, som i det närmaste är i
stil-höjd, hvarefter man låter det bela torka under stark prässning i
en hand-, slätt- eller kopiernräss. Glättpapp, med eller utan
kar-tongöfverdrag, kan ofta med fördel användas. Ett användbart
material är äfven celluloiden, emedan den är ganska glatt ocli stark.
Vill man utskära konturer i kartong-, celluloid- med flere plattor,
sä göres först ett kraftigt öfverför i ngsafdrag å plattan och sedan
utskäras konturerna med en hvass knif. (Forts.)
11
Frans Oskar Liewendal
†
i.anilets grafiska yrken drabbas under detta är af liårda slag.
De gamla, bepröfvade stöden falla undan alt hvad de hinna.
Helt nyss bäddades grafven fiir tvänne dugande typografer och
nu har den åter hunnit öppnas och slutas pä en själfvitrkande
man å det litografiska gebitet. Torsdagen den 17 dennes afled
nämligen härstädes pa morgonen ägaren af det Liewendalska
stentryckeriet litografen Frans Oskar Liewendal efter en kort.
sjukdom. Den aflidne, som var född i Stockholm den 27 febr.
1818, där lians fader, Samuel Liewendal, var fiirgyllare, egnade
sig redan under ungdomsåren åt det yrke, som sedan skulle blifva
hans. Modrens namn var Sofie, född Sjöström. Vid 17 års
ålder eller år 1835 öfverflyttade L. till Helsingfors, och fick där
anställning som litograf vid bärginästar Tengströms stentryckeri,
dit han blifvit efterskrifven. Snart därpå anförtroddes ledningen
af tryckeriet i hans vard. Omkring år 1841 arrenderade L.
törst tryckeriet och den 20 April 1845 iuköpte han detsamma.
Så snart tryckeriet var kommet i L:s ägo flyttade han det i
dåvarande Sundbergska huset i hörnet af Katarine- och
Alexandersgatorna. Därifrån flyttades officinen till nuvarande
Will-stedtska gården vid Alexanders- och Mikaelsgatorna. I många
år var det där inrymt. Den 27 Febr. 1849 antogs L. till finsk
undersåte och ha de litografiska alstren, soui utgått från
officinen, frän denua tid burit officinens nuvarande firma. När L.
for vid pass 40 år sedan tOlhandlade sig den Weckströmska
gården vid Södra Esplanadgatan, flyttades tryckeriet dit och här har
det altsedan varit. En lång följd af år var L. ensam
stenti-yk-kare i landet och fick under en period äfven trycka vårt
sedelmynt. Är 1873 öfverlät L. åt sin älste son, Alfred, tryckeriet,
hvilket åter efter dennes tidiga frånfälle öfvertogs af den gande
ledaren, som ända till det sista handledde sitt värk. Den
hädangångne, som var skicklig i sitt fack, anspråkslös till sitt väsen,
lyckades genom sträfsamt arbete under årens lopp sanda sig en
ansenlig förmögenhet. Han sörjes närmast af maka, född
Lundberg, med hvilken hau sedan år 1843 varit förenad, samt två
söner och en dotter. — F. O. Liewendals begrafning ägde rum
den 21 dennes. Jordfästningen förrättades af pastor J.
Sihwo-nen. Bland kransar som nedlades pä grafven märktes äfven en
stor sådan från den hädangångnes arbetare. Frid med den
aflidnes stoft!
Om barn under femton år och deras
användning i yrkena,
ß) en nya lagen om skydd fiir arbetare vid de industriela
yr-_- ■> kena låter här och där redan spörja om sin tillvaro
sedan yrkesiuspektören börjat sin runduppvaktning. Anordningen,
beträffande barn under 15 år, skall, då den hunnit blifva
allmännare känd, ntan tvifvel blifva klandrad just från det håll, hvars
bästa man afsett. Harnbesutna mindrebemedlade familjefäder
och mången fattig enka skola vara de första, som uttala sitt
missnöje öfver den nya anordningen. Härintils liar det gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
