Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 11
TYPOGRAFTIDNING
TJTGIFVEN AF
TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS
1890
Prenumerationspris: I Helsingfors mk för Ar.
I landsorten å postan*taltcrna 3: .M>; d&
prenumeration sker hos red. är priset 3: <30 (korsbandi.
Atiuunser emottagas till 30 p:ni för petit rad ocli inträ
b&dø i svenska ocli linska upplagan (anuonsbredd:
en tredjedel af sidans i.
Helsingfors den 25 Juli
Ansvarig rodaktör: H. J. FORSSTRÖM
Prenumeration emottages 1 hufvudstaden af
ombudsmännen & tryckerierna: annonsärer ocb korsbands
-prenumeranter bobagado vända sig till hr J. A. Kosk,
J. iinelli arfvingars boktrj-ckeri aktiebolag,
Nylandsgatan 0, Helsingfors.
Lösn ii m in nr pris : 30 p:nl.
Øm bchofvcf af en finskspråkig lärobok
i bokfrvckcrikonsfcn.
JJackliteraturen på finska språket i vårt land står ännu på
en ganska låg ståndpunkt. „Teollisuuslehti" har
visserligen flere år existerat, kämpande mellan lifvet och
döden, tillföljd af brist på prenumeranter, af hvilket man
måhända kunde komma till den uppfattning, att man hos oss
redan uppnått en så pass hög yrkesskicklighet, att ingenting
däraf kau afprutas eller något tilläras. „Teollisuuslehti" är
visserligen icke häller någon elementarbok i de många yrkenas tjänst,
utan den följer framåtskridandets segrar öfverhufvud på
industrins vidsträkta arbetsfält. Vår mening är nu icke häller att
tala om en sådan literatur, utan om en sådan som man kan gifva
i en lärlings hand, då han i yrket icke ännu gjort annat än skådat
omkring sig och försöker att komma på det klara med de yttre
förhållandena, liksom barnet, &t hvilket man köpt en abcbok, först
betraktar pärmarna och de bilder som rinnas i boken, hvaraf
ban i framtiden tror sig få veta mycket roliga saker, utan att
ännu ha en aning om alla däri förekommande svårigheter. Med
några ord vilja vi nu här uttrycka vår tanke, huru en dylik
fackbok i vårt yrke på finska språket kunde åstadkommas.
Hvar och en, som har haft att göra med undervisningen af
lärlingar i boktryckeriyrket, vet huru många små saker eleven
kunde inhämta genom läsning från en bok med förklarande
exempel. Då man säger åt honom: gör detta så och detta så, och
alt fortfarande nya saker måste af honom inläras, glömmer han
bort det förutsagda och inlärandet måste gäng på gång förnyas.
Annat vore det, om eleven genast från början som utanläxa
kunde läsa allehanda element arbegrepp, hvilka sedan småningom
i praktiken uppklarnade för honom och han därigenom till sin
stora förnöjelse skulle komma till insikt att lian kanhända har
uppfinningsförmåga, och yrket gjorde hos honom således ett
tilldragande intryck genast från början, så att gnistan, som sålunda
blifvit tänd, kunde fäll slut möjligtvis blifva en högt lysande
låga. Isynnerhet vid sättning förekomma bra många saker
som man redan af läsning kan komma på det klara med,
emedan de icke fordra att praktiken skall löpa i jämbredd därmed.
En dylik lärobok i boktryckerikonsten hade äfven det goda med
sig, att därigenom skulle uppstå en bättre likformighet eller
konsekvens i ett arbete, än nu är fallet, då det delas på flere
händer, hvilket för närvarande med bästa vilja icke är möjligt.
Men det är ju ingen under om så tillgår, då på finska ej
linnes ett enda värk, som skulle på ett grundligt sätt göra
begripligt alla yrkets mångfaldiga svårigheter. En sådan
lärdom, som grundar sig endast på muntliga råd, har icke samma
värkan och kan omväxla efter hvar och ens enskilda smak,
åtminstone i sådana fall där yrket icke själf håller sin man inom
gränsen. Att åter söka exempel från andra böcker, i brist på
en egen handbok, är icke utan fara, ty det kan inträffa att
den till modell tagna boken är värkstäld af en mindre kunnig
yrkesbroder, antingeu dåligt satt eller tryckt, hvarigenom man
vid sökandet efter den rätta vägen kommer på den orätta.
I ofvannämda hänvisningar tro vi det vara nog tydligt,
att en sådan lärobok i boktryckerikonsten är af nöden. Alla
svenska talande kunna mycket väl tillfredsställa sina behof med
J. E. Nordins värk, blott man har lust därtill, men annat är
förhållandet med linska talande sättare och tryckare, hvilka vid
förekommande svårigheter icke veta hvad de skola taga sig
före. Vi typografer, som i ett och hvarje äro något dilettanter,
stå härvidlag likväl, angående en lärobok, mecl öfriga
yrkesidkare inom landet på efterkälken. Detta bevisar måhända
att vi icke haft förmåga att åstadkomma en dylik bok,
hvarföre det vore hög tid att bevisa motsatsen. Fackskrifter böra
likväl icke väntas af andra än af fackets värkliga utöfvare,
emedan af författare till dylika böcker fordras en grundlig och klar
sakkännedom.
Vi tro att kompetenta förmågor nu mera inom vårt yrke
torde finnas för den omordade bokens författande, hvarför vi taga
oss friheten uppmana att vidtaga med de för saken erforderliga
åtgärder. Vi böra icke vänta att alla typografer rörande
angelägenheter skola göras gratis. Men hvarifrån taga medel till
detta företag, frågas väl af mången. Vi för vår del vilja
härtill svara att enigheten har stor pung. Enigheten är således det
säkraste stödet, hvarpå vi böra lita, såvida vi härvidlag vilja
uträtta något. Och när vi en gång gripa fäst i tömmarne böra
vi hålla spänt, så att vår gångare icko stupar i språnget. Vi skola
uppställa en sparbössa i hvarje tryckeri, hvari man kan
nedlägga 5 eller 10 penni, t. ex. vid godt lynne eller vid dåligt
humör; i glädjen då likviden stiger till en hög summa eller i
harmen då den har nedgått till det minsta, o. s. v. Ihärdiga som
missionsvänner böra vi vara, och äro vi det, så försvinna alla
våra tvifvelaktigheter som svagt synliga dimbilder. Vi äro
öfvertygade därom att en sådan penningeinsamling icke skulle
göra någon af oss fattigare. Och dessutom komma dessa
penningar hufvudsakligast att stanna inom vår egen krets.
På typografernes i landsorten hufvuden hade vi lust att
lägga glödande kol, hvilka kunde värma dem till intresse för
saken. I hvarje tryckeri, äfven i det minsta, finnas personer
som inse nyttan af ifrågavarande lärobok. Låt en lista
cirkulera er emellan. Vi äro säkra derpå att i främsta rummet
bok-tryckeriegarne med nöje skulle bidraga till företagets fromma,
ty boktryckeriegarn o i Helsingfors äro utmärkta exempel härpå,
att då nyttiga foretag blifvit framstälda, hafva de alltid visat
sig hjälpsamma, och troligt är att landsortens boktryckeriegaro
icke häller skola undandraga sig att bidraga med penningar i
en typografin så nära rörande och nyttig sak. Önskligt vore att
man snart tager saken om hand, för att icke låta en altför lång
tid förflyta innan man blir klar med densamma, och äfven därför,
att det är af vikt att veta med hvilket intresse den oinfattas.
Denna insamling åsyftar endast författare-arvodet; till
bestridande af tryckningskostnaderna tinna vi nog sedan något råd.
Skulle dessa våra uttalanden vinna genklang, ju allmännare
desto bättre, så få vi underrätta att insamlade medel kunna
sändas till Typografernes förenings kassör herr J. Jakobsson,
J. Simelii arfv. boktryckeri aktiebolag, Nylandsgatan .9. För de
inkomna medlen redogöras i Typograftidning.
Far tack få vi frambära dt de. personer hvilka redan ha visat
sin sympati för den i artikeln framhållna saken. 1 nästa nummer
meddelas redovisning. Vi hoppas att den redan påbegynta raden af namn
dd har betydligt tilltagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
