Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upptäcktsfärd i ett okänt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Tyskland och världsfreden
Luther och Melanchton målade av Cranach, samt en ståtlig
livrustkammare med både ryttare och hästar i pansar.
I Eisenach föredrag den 13 mars och besök i de två små
kammare i Lutherhaus, där Luther bott från sitt 15 :e till sitt
18:e år; där visades flera minnen; värdinnan, en jovialisk
gumma, talade om Luther som om det varit hos henne han
varit inackorderad.
Johann Sebastian Bach var född i Eisenach och bodde där
som gosse, till sitt nionde år.
Vid ankomsten till Weimar styrde vi kursen direkt till
Goethehaus, där vi mottogos av professor Hans Wahl, själv
till det yttre en Goethegestalt och som ingen annan bevandrad
i den store mästarens liv och skrifter. Prof. Wahl förde oss
genom det nya Goethemuseets 23 rum, där skisser, kopparstick,
porträtt, böcker, saker som tillhört Goethe, hans
naturvetenskapliga och konst- och arkeologisamlingar m. m. på ett
överskådligt sätt blivit ordnade. På en vägg hade nålats bilden av ett
träd med kanske ett trettiotal grenar, var och en betecknande
ett fack av vetenskaplig forskning, konst och litteratur, inom
vilket Goethes insatser varit av banbrytande betydelse — en
häpnadsväckande mångsidighet!
Vi tittade också in i den lilla anspråkslösa sovkammare där
Goethe dog den 22 mars 1832. Den bäddade sängen, den enkla
vilstolen med sin fotpall och mellan båda ett litet nattduksbord
med två medikamentflaskor, allt fanns kvar i orubbat skick.
Han dog sittande i stolen. Omedelbart före dödens inträde bad
han de närvarande att öppna fönsterluckorna, sannolikt för att
få mera ljus sedan hans ögon börjat att slockna. Han märkte
icke att luckorna redan voro fråndragna och att rummet var så
ljust det kunde bli kl. 1412 på middagen. Slutligen frågade han
vilken dag det var och efter erhållet svar yttrade han: ”Na, da
kommt bald wieder der Frühling”. Han höjde sin högra arm
liksom för att med pekfingret pröva om han kunde teckna sitt
namn i luften. Men armen sjönk ned i hans knä och hans liv
nådde sitt slut.
I Weimar finnes ett Deutsch-schwedische Gesellschaft där vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
