Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanernas forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Tyskland och världsfreden
Berlin av idel sandmark, som först genom oerhört energiskt
arbete kunnat göras fruktbar.
Här uppdyker åter utrymmesproblemet i Tysklands historia.
De båda första årtiondena efter rikets grundläggning började
en emigrantström utan like att lämna det överbefolkade landet.
Åren 1871—1890 utvandrade nära två miljoner människor, de
flesta till Förenta staterna, alltså omkring 100.000 om året.
Bismarcks efterträdare, rikskansler Caprivi, fann sig ställd inför
alternativet att exportera varor eller människor såsom han i
riksdagstalet av den 10 december 1891 uttryckte sig. Han valde
varuexporten. Industrialiseringen bedrevs med större energi än
förr. Utvandringsströmmen avtog efter hand. Industrien
utvecklades hastigt. Tyskland, som ännu 1890 i avseende på
järnproduktion intagit tredje rummet efter England och Förenta
staterna, hade år 1913 överflyglat England med det dubbla och
intog andra rummet bland jordens järnproducerande länder.
Inom kolproduktionen rådde samma förhållande. Här följde
Tyskland tätt i hälarna på England, vars överflyglande blott
tycktes vara en tidsfråga. År 1913 hade Tyskland det största
antalet järnvägskilometer i Europa och dess handelsflotta kom
närmast efter Englands och stod före Förenta staternas och i
utlandshandeln var förhållandet likadant.
Det snabba tempot inom utvecklingen hade också sina
skuggsidor. Såsom en följd därav växte proletariatet och en
socialdemokrati, som ställde sig fientlig mot staten. Den sociala
frågan var ingenstädes radikalare i sin klasskamp än i Tyskland.
Detta gällde det inre. Men också utåt fick det lysande
uppsvinget under kejsar Wilhelm II vissa konsekvenser.
England såg i Tyskland en farlig och obekväm konkurrent i
den lukrativa världshandeln.
De tyska koloniernas utveckling var av så färskt datum, att
de ännu icke kunde tjäna moderlandet till avsättningsplatser
för varor eller människor. Vid fördelningen av världen hade
Tyskland kommit för sent. Blott vissa kolonier såsom Tyska
Ööstafrika, Togo och Kamerun stodo i avseende på
lanthushållningen högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
