Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vapenstilleståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPENSTIIIESTAÄNDET
Vad är det man högmodas över? Att hela
världen efter fyra års kamp övervunnit en
nation, sedan den fått hjälp även ur denna nations
inre?
”Combien étiez vous de corbeaux contre l’aigle
expirant ?”
Så skrev en gång harmset Alfred de Musset
om de segrande 1815; så kan man med ännu
mera skäl ropa åt de segrande 1918.
Per Hallström.
yra långa år hade tyskarna sålunda hållit stånd mot den för-
krossande övermakten. Fyra år av prövningar, lidanden och
nöd, en hungerblockad som med varje månad blev allt
hårdare, de själskval som riva upp även de starkaste nerver och
en spänning som aldrig släppte sitt tag, allt detta blev för
mycket för de härdade germanerna, deras tålamod hade rått sin
yttersta gräns, de voro utan hopp, dödströtta, och
sammanbrottet kom plötsligt som ett slag.
Sedan Ludendorffs tre tätt på varandra följande mäktiga
offensiver, av vilka den första på ett hår när hade sprängt den
engelsk-franska fronten, misslyckats, kunde man med
matematisk säkerhet förutsäga, att kriget som sådant var förlorat
för centralmakterna. För varje ärlig tysk står ännu i dag läget
i mars 1918 som ett tragiskt minne, då Ludendorff tycktes
ha endast ett steg kvar till den avgörande militära framgång,
som skulle ha givit världskriget en annan utgång och i alla
händelser förskonat tyskarna från en femtonårig skärseld av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
